Sälen och kroppen
Sådärja. Årets v 5 är till ända. Typ. Den (numera även för mig, hoppas jag, efter två ggr) obligatoriska Sälen-helgen med 8-10 damer i sina bästa år, är avklarad. Det var lagom kallt, lite väl blåsigt stundtals, lite isigt i backarna men i övrigt helt perfekt. Förutom för en av oss som trasslade in sig i en av de andra och sedan ramlade ihop i en röd hög under liften. Hon fick väldigt ont i knät.
Men annars! Massor av god mat, ännu mer goda drycker, grym dans och fruktansvärt mycket skratt. OK för att man har träningsvärk i vaderna och tummarna (!) men mest är det nog magen. Skrattkrampsvärk.
Och så har jag jäsikens ont i nacke och axlar, men det beror inte på skidorna. Det har mer med min otränade kropp och dess konstitution att göra. Får väl be snällt om massage sedan.
Jag är nöjd med min egen prestation också, kanske för att mina mål inte är så högt ställda... Jag klarade av liftarna utan att fastna med stavar och ryggsäcksremmar och utan att åka med ankaret för långt. Jag tog mig ner med mer härlighetskänsla än skräck i magen. Och jag vågade stå på lite i de sista åken. - Nä, det är inte snyggt när jag åker, men jag åker!
Hemresan gick finfint, men den var lite seg. Kanske beror mer på kroppsliga efterdyningar än att vägen i sig skulle vara särskilt kola-lik.
Grannika har än så länge bara fått en liten resumé, men hon lär få den här resan återberättad i minst åtta olika versioner, så småningom... Får väl se hur nära sanningen hon kommer till slut. ;-)
Har äntligen fått se kort från den 13/1! Innan någon annan får ta del av dem, ska vissa delar av tidigare nämnda kropp retuscheras. Eller så kanske det bara är att inse hur det egentligen ser ut. Jag "blev" ju gift ändå trots extra hakor och annat löst.
Men annars! Massor av god mat, ännu mer goda drycker, grym dans och fruktansvärt mycket skratt. OK för att man har träningsvärk i vaderna och tummarna (!) men mest är det nog magen. Skrattkrampsvärk.
Och så har jag jäsikens ont i nacke och axlar, men det beror inte på skidorna. Det har mer med min otränade kropp och dess konstitution att göra. Får väl be snällt om massage sedan.
Jag är nöjd med min egen prestation också, kanske för att mina mål inte är så högt ställda... Jag klarade av liftarna utan att fastna med stavar och ryggsäcksremmar och utan att åka med ankaret för långt. Jag tog mig ner med mer härlighetskänsla än skräck i magen. Och jag vågade stå på lite i de sista åken. - Nä, det är inte snyggt när jag åker, men jag åker!
Hemresan gick finfint, men den var lite seg. Kanske beror mer på kroppsliga efterdyningar än att vägen i sig skulle vara särskilt kola-lik.
Grannika har än så länge bara fått en liten resumé, men hon lär få den här resan återberättad i minst åtta olika versioner, så småningom... Får väl se hur nära sanningen hon kommer till slut. ;-)
Har äntligen fått se kort från den 13/1! Innan någon annan får ta del av dem, ska vissa delar av tidigare nämnda kropp retuscheras. Eller så kanske det bara är att inse hur det egentligen ser ut. Jag "blev" ju gift ändå trots extra hakor och annat löst.
Kommentarer
Be Frida om hjälp med retusch det fixar hon. Så illa var det inte med bilderna - tycker jag. Du måste medge din ålder. Lätt för oss att säga som redan passerat 40, he he.