Det jag berättade

Jaja, Peter. Vem annars skulle vilja veta vad jag egentligen berättade i Nösund...? Peter som bara älskar att höra de mest privata detaljerna. Kanske mest för att han är så noga med att hålla tyst om sina egna, vad vet jag... ;-)

Jag berättade två saker. En "djup" och väldigt privat, och en ytlig och lite trivsam.

Det första handlade om min barndom i sjukhusmiljö. En historia som jag inte brukar berätta så ofta (mer än någon gång på webben... ;-) ) och som påverkar mig alltid, varje dag, i allt jag gör. Det kändes bra att berätta. Tror att det gav dem en mer komplett bild av mig och varför jag är som jag är.

Sen lättade jag upp det hela genom att hala fram en påse räkor. De såg frågande ut, men när jag beskrev min relation till havet och räkor och det faktum att jag är dotter till Sveriges (troligen) första mästare i räkskalning, blev det lite klarare för gänget runt mig. Och eftersom jag verkar ha ärvt (eller är det miljön det hänger på...?) lite av räkskalningstalangen, blev det ett väldigt tjat om att hålla kurs i den ädla konsten. Men det blev inget. Inte då.

Kommentarer

Anonym sa…
Det behöver inte vara de mest privata detaljerna för att vara intressant, och det stämmer att jag inte pratar så mycket om mina egna privata detaljer. Jag är en lite mer "privat" person än vad du är.

Sedan visste jag ju redan de här sakerna om dig, och hade väl redan gissat att du kanske berättat om det första. Det är ju inte första gången du pratar om det, och jag tycker du är tuff som gör det. Jag tror inte att jag hade gjort det.
Ilskebyttan sa…
Jo, jag vet att du vet detta om mig. Du vet det mesta om mig, P. :)
Oj, vad du varit med om! Hoppas det är bra med din pappa nu. Utmanat dig på min blogg. Kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden