Skitvecka

Förra veckan var en av de värsta jag har haft på jobbet som jag har. OK att det är hysteriskt mycket en eller ett par dagar - men en hel vecka? Jag är ju dessutom en ganska "genomskinlig" person och totalt engagerad i det jag gör - vilket resulterar i en del utspel i affekt.

Jag intalar mig jämt att jag borde bli mer slätstruken och "kall", men det går inte. Tyvärr är inte känslomässigt engagemang så uppskattat alltid, vilket ligger mig i fatet, tror jag. Jag känner ofta att jag är den där PMS-tanten som inte kan hålla sina upprörda känslor i styr på jobbet. Men jag är samtidigt född med en total ansvarskänsla för det jag är inblandad i och blir rätt ilsk om inte andra är likadana... Jag kan bli väldigt irriterad när kollegor och andra ruskar av sig ansvaret som vore de insmorda i teflon... Ilska och irritation kan väl alla känna, men jag har alltså så svårt att hålla det inom mig i jobbsituationer. Jag säger det jag tänker på. Och jag ger blanka fanken i prestige. Prestige sitter i vägen för otroligt mycket. Tänk om inte prestigen la sig som en smetig gegga över folk - då skulle allt gå mycket mer effektivt och med högre kvalitet.

Så förra veckan var det en viss leverantör som fick smaka lite på min otålighet och humör. Jag tycker själv att min ilska var berättigad och ber inte om ursäkt. Men jag önskar varje dag att jag kunde agera lika argt men med mindre emotion, om man säger så... Å andra sidan måste jag ju acceptera att jag är sån. Annars går en massa energi åt till att begränsa mitt uttryck...

Hur som helst. På nåt sätt kände någon att det fanns en risk att jag skulle hoppa av hela rasket, tror jag, så jag fick en liten present igår. Fjäsk, lism eller smörigt? Ja, kanske. Men lite gulligt ändå: