Nyårsafton i text
Så. Nu är det väl dags att visa/berätta lite från själva firandet.
Det började på eftermiddagen då städerskan kom in med några gröna blad i ett glas vatten - prydnad för badrummet - och en röd cellofanpresent. Vi öppnade såklart nyfiket paketet och vad fann vi där? Jo, muffins. Jättestor!!! Den luktade sött, torkad frukt och vetebröd. F åt såklart upp alltihop. Han såg ut som en lilleputt med en jättes kaka.
Jag hade hunnit shoppa lite nyårskläder i all hast under dagen, så vi piffade så gott vi kunde. Jag trippade (läs stapplade) iväg på ett par stövlar med för mig hög och spetsig klack, kjol, blus, kofta och halsband. Allt nyinköpt.
Vi tog oss till piren som jag tjatat så mycket om och placerade oss så småningom ganska så mitt på. Efteråt kan man tänka att vi borde ha tagit oss lite längre ut, men det var smockat med människor, så det fick väl ändå duga.
För att komma ut på piren passerade man genom ett hotell, och i anslutning till deras restaurang, hade bord med vita dukar ställts upp. En mobil bar fanns på plats, en liten scen, och några tjejer som sjöng ABBA bl a. Partyt var igång.
Vi var väl där ca kl 23.15, men redan då var det alltså mycket folk. Och mer blev det. Men inget liknande skulle ha förekommit i Sverige. SÅ många unga människor på en plats, och det var typ vi och ett par till som ö h t drack alkohol. Vi tog en massa kort och F filmade med den nya lila lilla kameran.
En liten skraltig vakt paraderade fram och tillbaka mellan det tillfälliga räcket och själva relingen på piren, men han kan inte ha haft ett dugg att göra. Och när vi hade skålat färdigt och filosoferat nån halvtimme, kom han runt till alla och sa vänligt (förstod vi sen) att piren skulle stänga. Städningen var redan påbörjad. Ordning å reda...
Vi promenerade tillbaka och kollade lite på resterna av hotellpartyt och diggade till pop-brudarna som nu sjöng "Fame, I'm gonna live forever...". Tog en sväng upp på gångbron för att kolla myllret och sen fortsatte vi ner på stan bara för att spana in läget och för att vi inte riktigt ville avsluta än.
Avstängningarna var redan då på väg bort, men antalet poliser var nog samma. En arg (?) liten kvinnlig polis ropade nåt som lät väldigt ilsket vid en gatukorsning, men vi fattade aldrig vad det handlade om. Hon kanske bara lät så...
Vi gick nästan upp till den indiska restaurangen igen. Åtminstone på samma gata. Men vi slank in på en australisk bar med ett kinesiskt jazzband som spelade svängiga amerikanska låtar på banjo, bas, trummor och sång (tror jag). Det var världens ös därinne. Vi slurpade i oss varsin drink och kände på stämningen, och sen gick vi "hem", mitt i gatan och vimlet.
Så var det med det. En helt okej övergång till 2010.
Bilder i nästa inlägg.
Kommentarer