Typiskt kineser?

På flygplatsen när jag väntade på att få flyga hem, noterade jag några intrycksminnen, eller vad man ska kalla det. Saker som jag uppfattade som karaktäristiskt för staden (och för Kina?) och som jag inte ville glömma bort:

• Det första jag hörde när jag kom av planet och klev in i Hong Kongs flygplatsbyggnad var en hissmusiks-plinkeplonkig variant av "Rudolf med röda mulen". Fick mig på gott humör.
• Efter några meters promenad in på Hong Kong-territorium blev man utsatt för mätning av kroppstemperaturen. Nä, inte via rumpan, utan m h a nån infraröd värmesensormojäng som skannade av oss allihop. Förmodligen mest pga skräck för sjukdomar. Inte så mycket för att leta efter nervösa terrorister, tror jag.
• På alla restauranger blev man ombedd att vänta och bli visad till bords. Undantaget var BK, förstås, men ALLA andra. Även minsta lilla skruttiga "hål-i-väggen"-sylta.
• Vilken inrättning man än lämnade - butik eller restaurang - ropade de "Thank you, bye bye!!!" lite käckt efter en.
• På stadens gator kryllade det av människor av alla sorter, men i mängden utmärkte sig indierna. De som "anföll" oss icke-kineser, mumlande "Copy handbag, copy watch!", "Copy handbag, come an look!", "Suit for you, sir, come and look!". Faktiskt rätt tröttsamma...
• Hong Kong är en total mix av rikt och fattigt. Från lyxigaste butikerna till sunkigaste marknaderna på samma gata. Och så otroligt många som måste ha jobb. Har redan skrivit om butikerna som hade mer personal än kunder, och så var det överallt. I hotell-lobbyn stod det t ex kostym-nissar överallt. Alltid redo att svara vänligt på en fråga, trycka ner hissen, släpa en resväska, visa vägen... Det fanns en människa för allt. Gick man in på en offentlig toalett, så stod det alltid en städerska därinne och fejade. Och så var det rent också.
• Gatorna kryllade av taxi-bilar. En sorts taxi-bilar. Röda Toyota Crown Comfort. Högerstyrda såklart. De var överallt. Och gick man ut lite slarvigt utan att se sig för, blev man påkörd. Det blev tydligen en framför ögonen på F dagen innan jag kom.
• På marknaderna upplevde man ett särskilt klimat och sätt att prata. Som en egen liten värld. Även där blev man verkligen attackerad av säljare som ville sälja "Copy handbag" till mig, "Mississ", eller "Lady", eller Madam, eller "Missy" (!). Och en av standardfrågorna var "Whaddoyouwand?". "Whaddoyouwand Missy?". Men av nån anledning var de inte alls lika störande som indierna. Kanske för att det liksom ingick i hela marknads-paketet.