Sociala katastrofer
De senaste dagarna har jag ett flertal gånger använt eller hört begreppet "social katastrof". Om människor som inte beter sig enligt normen, och därmed gör omgivningen förvirrad, sårad eller besviken. Det kan handla om att inte visa intresse för andra människor över huvud taget, att vara otacksam, att vara onödigt sur, att inte delta i konversationer, säga nedsättande saker och att vara nästan elak. Etc. Att inte möta medmänniskan, helt enkelt.
När man är en social katastrof - är man medveten om det då? Givetvis är det individuellt och beror på orsaken till katastrofen, men jag tänker att vi uppfostrar varandra. Jämt. Vi speglar oss i varandra, möter blickar, signaler och reaktioner och formar oss därefter. I olika takt och omfattning, men visst gäller det de flesta?
Då tänker jag också att man behöver hjälpa de där som inte gör det man förväntar sig i den sociala samvaron. Eller är det naivt? Är det så att de där människorna inte har förmågan att hantera eller ens se signalerna? Är det min blåögda inneboende världsförbättrare som tror att allt går att fixa, som vill att det ska vara så? Och är det meningen att de som inte följer normen ska justeras så att de är som resten, och spelar samma spel?- Nä, det tycker jag egentligen inte alls - men människan är social och beroende av relationen med andra människor. Det förutsätter att vissa spelregler följs. Och det i sin tur förutsätter att någon annan reagerar och styr upp när reglerna sätt ur spel.
Om vi i ett människomöte väljer att bara ta emot "skiten" och gå hem med besvikelsen, så får aldrig motparten en chans att se hur deras beteende påverkar omgivningen. Vi fastnar i ett mönster som vi aldrig kommer ur. Vi blir bara mer besvikna och inför nästa möte är vi inställda redan i förväg på att det ska bli konstigt/jobbigt, och vi får bekräftelse på det och färden nerför spiralen är igång.
Grejen är väl att det krävs mod, för att bryta mönstret. Det innebär ett risktagande. Och en osäkerhet. Vi ger oss ut på osäker mark och vet inte vilka konsekvenser det får. Rädslorna för vad som händer med relationen sen, kan hindra människor från att sätta de rimliga gränserna. Och med det består mönstret.
Men? Visst är det konstigt att vi i det fallet hellre har en relation oavsett kvalitet - än ingen alls?
När man är en social katastrof - är man medveten om det då? Givetvis är det individuellt och beror på orsaken till katastrofen, men jag tänker att vi uppfostrar varandra. Jämt. Vi speglar oss i varandra, möter blickar, signaler och reaktioner och formar oss därefter. I olika takt och omfattning, men visst gäller det de flesta?
Då tänker jag också att man behöver hjälpa de där som inte gör det man förväntar sig i den sociala samvaron. Eller är det naivt? Är det så att de där människorna inte har förmågan att hantera eller ens se signalerna? Är det min blåögda inneboende världsförbättrare som tror att allt går att fixa, som vill att det ska vara så? Och är det meningen att de som inte följer normen ska justeras så att de är som resten, och spelar samma spel?- Nä, det tycker jag egentligen inte alls - men människan är social och beroende av relationen med andra människor. Det förutsätter att vissa spelregler följs. Och det i sin tur förutsätter att någon annan reagerar och styr upp när reglerna sätt ur spel.
Om vi i ett människomöte väljer att bara ta emot "skiten" och gå hem med besvikelsen, så får aldrig motparten en chans att se hur deras beteende påverkar omgivningen. Vi fastnar i ett mönster som vi aldrig kommer ur. Vi blir bara mer besvikna och inför nästa möte är vi inställda redan i förväg på att det ska bli konstigt/jobbigt, och vi får bekräftelse på det och färden nerför spiralen är igång.
Grejen är väl att det krävs mod, för att bryta mönstret. Det innebär ett risktagande. Och en osäkerhet. Vi ger oss ut på osäker mark och vet inte vilka konsekvenser det får. Rädslorna för vad som händer med relationen sen, kan hindra människor från att sätta de rimliga gränserna. Och med det består mönstret.
Men? Visst är det konstigt att vi i det fallet hellre har en relation oavsett kvalitet - än ingen alls?
Kommentarer