De små stackars människorna

05.10 låste jag ytterdörren i morse och satte mig i bilen. När jag kom in till garaget vid jobbet trodde jag att jag blivit inlåst i garaget. "Jahapp. Ska man sitta här tills någon kollega kommer då...?" Testade bilutfartsdosan istället för dörren och se - den funkade. Tog sats och kutade upp för backen och hann ut genom garageporten innan den ramlade ner. Sen var det Sthlm tur och retur. Lite mosig i skallen blir man.

Whatever. Blev så förbannad förut igen. Å en nära väns vägnar. Vissa människor har missförstått det där med ärlighet. De tror att de kan hävda sin rätt till självupphöjande genom att hänvisa till sin ärlighet. De tycker en massa saker om personer och företeelser som ingen har bett dem tycka nåt om ö h t. Och dessutom måste de - högt och tydligt och gärna med en större eller mindre supporterskara - TALA OM DET FÖR ALLA! Om man ska köra med "jamen-jag-är-ju-bara-ärlig", måste man kunna hantera ärligheten åt andra hållet också. Och om man är en person som kan hantera det, så behöver man inte hävda sig genom att trycka ner andra för att blir lite större själv. Då vet man nämligen att den ena inte är bättre än den andra. Och man vet förmodligen också att man innerst inne är satans avundsjuk på andra människor som kan och vågar saker som man själv kanske inte behärskar.

Ärlighet har inte ett värde i sig om det inte sägs konstruktivt, ödmjukt och med respekt och empati. Ärlighet som står ensam utan de andra ingredienserna, är inte gott. Det är synd. Om människorna. Fortfarande.

Kommentarer

Ullkatten sa…
Läs inte läckberg idag...
Ilskebyttan sa…
Har redan gjort det. - Staaackars Camilla...! Så joooobbigt... Och ja, jag är aaaavundsjuk.

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden