Söndagsfilosofen
OK. Har jag trasslat in mig nu? Har jag levt tvärt emot det jag lär? Har jag öst ur mig åsikter som ingen har bett om? Har jag riskerat min vänskap med andra, och kanske andras vänskap sinsemellan? - Nä. Tycker inte det. Det finns en skillnad. Jag har en filosofisk (?) idé om ärlighet (som jag egentligen kan utvidga mer) som jag står för generellt. Det handlar väl mer om en ståndpunkt som jag har kommit fram till, än om att jag vill pracka på någon "sanningen". Det är MIN tanke om hur man bör förhålla sig till sanningen, men bara min.
Det kanske är läge att flumma lite till? Kanske ska pracka på omgivningen fler oombedda predikningar? Det kanske är läge att dra fram min grundideologi, som jag formade i 12-årsåldern, och som jag faktiskt plockar fram ibland och vänder lite på. Och som alltid, fortfarande, visar sig stämma. Den är måhända cynisk. Men ofta är cynismen liktydig med realismen. I mina ögon. Och den tanken kanske gör mig ännu mer cynisk. Och så snurrar det på och sen kanske man kan ha en stor kanelbulle? Som man kan gå in i? Å så blir det alldeles mörkt? Nä, jag vet inte...
Hur som helst. Min filosofiska (igen...) idé (som säkert redan grundats för flera sekel sedan av nån stor tänkare, men som jag inte är beläst nog att känna till) handlar om egoism. Den handlar om att allt jag, du, vi, gör, görs från egoistisk grund. Jag tror att ALLA människor egentligen handlar utifrån sig själva. Alla goda gärningar görs för att döva sitt EGET samvete, få BERÖM och få BEKRÄFTELSE.
OK - protesterar förhoppningsvis någon - alla genomgoda människor då? Finns inte de egentligen? Gör de allt de gör, för att tillfredsställa sig själva? - Ja, jag tror det. Jag tror att man kan dra vilken god gärning som helst, vilken, till synes, osjälvisk tanke eller handling som helst, tillbaka den görande/tänkande människans ego. Jag tror att allt vi människor gör och tänker, handlar om självuppfyllande. Om någon annan mår bra, mår jag också bra. Ego. Ego. Ego.
Jag har ALDRIG konfronterat någon med min teori. Jag har försökt motbevisa den många ggr (sen jag var tolv) men aldrig lyckats. Jag skulle vilja lyckas. Jag skulle vilja att någon visade mig att jag har fel.
I övrigt: Lite vardag. Har kört barn till kaninhoppningstävling, handlat julsaker, hämtat barn och kört till hästskitsmockargenomgång i stallet, hämtat barn igen, skickat barn till grannen för lunch, kört barn till fotbollsträning, stavgått med grannen, hämtat barn, ätit middag, och nu är det söndag på riktigt. Vin, TV, nyduschade barn och en aning söndagsångest. Precis som det ska vara.
Hälsningar från kvasifilosofen.
Det kanske är läge att flumma lite till? Kanske ska pracka på omgivningen fler oombedda predikningar? Det kanske är läge att dra fram min grundideologi, som jag formade i 12-årsåldern, och som jag faktiskt plockar fram ibland och vänder lite på. Och som alltid, fortfarande, visar sig stämma. Den är måhända cynisk. Men ofta är cynismen liktydig med realismen. I mina ögon. Och den tanken kanske gör mig ännu mer cynisk. Och så snurrar det på och sen kanske man kan ha en stor kanelbulle? Som man kan gå in i? Å så blir det alldeles mörkt? Nä, jag vet inte...
Hur som helst. Min filosofiska (igen...) idé (som säkert redan grundats för flera sekel sedan av nån stor tänkare, men som jag inte är beläst nog att känna till) handlar om egoism. Den handlar om att allt jag, du, vi, gör, görs från egoistisk grund. Jag tror att ALLA människor egentligen handlar utifrån sig själva. Alla goda gärningar görs för att döva sitt EGET samvete, få BERÖM och få BEKRÄFTELSE.
OK - protesterar förhoppningsvis någon - alla genomgoda människor då? Finns inte de egentligen? Gör de allt de gör, för att tillfredsställa sig själva? - Ja, jag tror det. Jag tror att man kan dra vilken god gärning som helst, vilken, till synes, osjälvisk tanke eller handling som helst, tillbaka den görande/tänkande människans ego. Jag tror att allt vi människor gör och tänker, handlar om självuppfyllande. Om någon annan mår bra, mår jag också bra. Ego. Ego. Ego.
Jag har ALDRIG konfronterat någon med min teori. Jag har försökt motbevisa den många ggr (sen jag var tolv) men aldrig lyckats. Jag skulle vilja lyckas. Jag skulle vilja att någon visade mig att jag har fel.
I övrigt: Lite vardag. Har kört barn till kaninhoppningstävling, handlat julsaker, hämtat barn och kört till hästskitsmockargenomgång i stallet, hämtat barn igen, skickat barn till grannen för lunch, kört barn till fotbollsträning, stavgått med grannen, hämtat barn, ätit middag, och nu är det söndag på riktigt. Vin, TV, nyduschade barn och en aning söndagsångest. Precis som det ska vara.
Hälsningar från kvasifilosofen.
Kommentarer