Hoppfullt igen

Det ordnade sig med hoppet. Vi kunde reda ut det och ingen är mer tacksam än jag, för det. Härligt med återställda relationer och hoppande barn.

Nu närmar sig brorsans bröllop med stormande steg, och jag som inte skrivit klart talet än. Men det är så det måste vara. Kniven på strupen. Elden i baken. Elfte timmen. Då kan jag nog klämma ur mig nåt till slut. En del är redan skrivet, men det behöver en liten genomgång och lite finlir.

Idag gicks det med stavar igen. Svärmor undrade om jag håller på med rättstavning - haha - (fast hon sa stavfel först) och styvsvärfar tyckte att "nog ser det töntigt ut?". Mmm, det ser töntigt ut, men tänk på hur töntig(are) jag hade sett ut om jag inte rört på min lekamen då och då...

Kommentarer

"R1" sa…
Från en ångestattack till en annan således. Du får nog tänka ut något bra botemedel. Inte bra att du går och "ångestar" dig! Hoppet finns alltid kvar, vet du ;)
Ilskebyttan sa…
Jag köpte piller igår (som jag iofs glömde på KappAhl men fick tillbaka idag). Tänkte att det skulle hjälpa mot ilskan och alltså ge mindre ångest eftersom jag inte behöver tänka på hur arg jag blivit... :) Kanske funkar?
Anonym sa…
Nu har jag "smygläst" din blog länge nog...

Det där med piller låter både oroväckande och intressant. Oroväckande för att det är piller och intressant eftersom jag själv har ilskeproblem. Skulle verkligen behöva något för att döva känslorna när jag är på jobbet.

Jag är säker på att du kommer att få till ett superdupertal!

Ha det!
Anonym sa…
...och ja, det är bättre att gå ut med stavar och se ut som en tönt än att se ut som en resten av livet. Ska skärpa till mig på motionsfronten...
Ilskebyttan sa…
Kul med smygläsare! Bloggar inte du? Pillrena är naturmedel och jag vet inte om de hjälper, men jag måste ju prova. Annars finns det bara två vägar - flytta till en gran i skogen eller gå i terapi.

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden