Plundring

Idag var första dagen utan barn. Det tar en dag innan vi fattar hur vi ska bete oss när det är bara vi. Trots att vi har hållit på såhär i tiotalet år. Man vänjer sig aldrig. Det blir alltid tomt när barnen försvinner iväg till de andra föräldrarna. Särskilt när det inte är vanlig vardag och skoltransporter som länk mellan de olika hemmen.

Funderar på när vi ska ha julgransplundringen. Jag var så dum (?) att jag kom på att vi skulle ha det för några år sedan, och det blev givetvis en självklar tradition, ur barnens perspektiv. Det går ut på att jag hänger diverse godis i granen och barnen får leta upp det. Vissa godisar går bra att hänga upp (nappar och ormar t ex) men vissa andra är ju helt hopplösa och bara ramlar av. Varje gång tänker jag att jag skulle ha gjort nån form av korgar eller påsar eller behållare - men det har jag ju inte gjort det här året heller, så det blir väl som vanligt. Snasket balanserar en stund på grenarna och sen ligger det mesta på golvet. Men sen kan vi släpa ut vår 4-metersgran medan barnen smaskar och vi kan dammsuga barr dagligen fram till midsommar...