Vänskap

Under hösten har det på nåt sätt känts som att vardagslivet inte är värt att blogga om. Trots att det är just det jag gillar att läsa i andra bloggar. Tidigare kunde vad som helst utgöra ett blogg-underlag - stavgång, solsken, kattmagar, grannkalas, studsmattor, loppisfynd mm mm mm. Men den senaste tiden har det inte varit så. Känner nu att jag måste anstränga mig för att komma igång igen. Och kanske är det så det måste vara. Lite ansträngning ibland kanske inte skadar.

Sitter kvar i min soffa - som jag har gjort de senaste dagarna - och kollar nu på Wallander som flirtar lite.

I morgon bara måste jag ut i rea-hysterin. Inte för att jag brukar shoppa så väldans, men förra året hittade jag mina älsklingsstövlar på rea. Tänk om jag hittar något annat "älsklings" i morrn?

På kvällen ska vi till J o J igen. Det var ett tag sen. Som tur är med dem, kan vi komma med ett halvårs mellanrum utan att det gör nåt. I alla fall märks det inte om det nu skulle vara så att det gör nåt.

Jag är makalöst dålig på att hålla kontakt med nära vänner. Jag har inte så många, och då kan man kanske tycka att det skulle vara lättare att hålla kontakten, men jag har aldrig varit bra på det. Aldrig varit bra på att ringa upp folk utan att ha nåt att säga egentligen. Aldrig varit bra på kallprata. Så är det bara. Det är bara att hoppas att de som jag betraktar som nära vänner, ändå känner på sig att jag är där för dem om de skulle behöva mig. Och jag tänker ofta på dem, utan att säga det.