Pannan...i djupa veck

Skulle kunna ha samma titel på det här inlägget som det förra. Trötter. Men med en lite annan innebörd. Nu är jag mer trött på tingen. F har ju redan skrivit lite om detta. Men inte jag. Så nu gör jag det. I torsdags försvann varmvattnet. Sen dess har grannarna fått ännu mer av oss. Minst en gång om dagen kommer någon i morgonrock och med famnen full av handduk och andra rengöringsattiraljer och knackar på hos dem. För att en stund senare (olika lång stund. V är väldigt imponerad av F's dusch-hastighet - men inte lika imponerad av min och dotterns, skulle jag tro) gå ut genom ytterdörren igen, lite våtare i håret. Stackars grannar, men jämrans vilken tur att vi har dem.

På måndagen fick vi reda på att elpatronen i varmvattenberedaren hade pajat - och den KANSKE går att byta. Och en stund senare fick vi reda på att kompressorn förmodligen aldrig har funkat. Vilket innebär att vi har använt en massa ström för ingenting. Pengarna har bara fladdrat iväg. Det gör de litegrann i den här familjen i vanliga fall, men nu har vi slagit på stort. Vet inte hur många lusentappar som gått åt till att skicka ut värmen ur huset och skicka in uteluften, istället för tvärtom, liksom. Bläää. Så nu blir det till att byta hela pannan, för mycket eller mera pengar. VVS-firman som skulle kommit till oss idag, ev med en temporär varmvattenberedare och en offert, dök aldrig upp. Men det kanske var lika bra det. För jag är ju rörmokardotter. Min stackars pappa har varit bekymrad de senaste dagarna. Och nu agerar han konsult. Och till helgen kommer han med en varmvattenberedare... Och sen köper vi en panna genom honom. Med hans personalrabatt. Och som han själv får installera... Tack pappa! Den andra dumfirman skiter vi i.

Så, förhoppningsvis, snälla grannar. Förhoppningsvis kommer vi bara att ranta in och ut genom era dörrar i tvagningssyfte några få ggr till.

I lördags, f ö, kom J&J till grannarna (och senare oss) för porträttfotografering. Under fotosessionen passade jag och A (mest A) barnen och lagade lite mat. Sen åt vi den och det var väldigt roligt. Maten var konstig (jag hade ju gjort den) men alla åt och var glada. Det var en sån där stund då man önskar att ingen behövde åka hem.

En liten försmak av den stelbenta fotograferingen finns här. Snyggingar.

Kommentarer

Vill du höra om mitt elände då?! Det brukar kännas bättre då ...

Bilen har lagt av. Bara att kasta. Topplockspackningen sönder på gammal bil. Så nu letar jag ny bil. Jobbigt att cykla 3 mil med 25 kg hönsmat på pakethållaren. =)Och HUR lätt är det att köpa bil??!! När man aldrig gjort det och inte vet vad man ska fråga?

I senaste blåsten, förra veckan, rasade stor gran över fårstaket och deras lä.

Stall/garagetaket är kasst sen länge, men nu regnar det in på bilen och pelletssilonsen ligger i riskzonen. Vill inte ha 2 ton blöta värmepellets.

Säger som du, tur man har underbara grannar att samåka med och en snäll skolbusschaufför!

Men, det går detta med. Det är bara att ta en dag i taget. Sliter gärna med allt själv och är så glad att elak sambo är borta!!!!
Ilskebyttan sa…
Säger som han i 'Mitt liv som hund'. Man måste jämföra. Det finns alltid nån som har det värre... :) Tack för att du ger mig perspektiv på tillvaron! Och lycka till med allt, din stackare!
Unknown sa…
Det är inga problem med att ni kommer hit och duschar. Vi är glada att vi kan hjälpa till. Visst hade vi jättetrevligt i lördags och maten var jättegod. Jag kunde nästan inte sluta äta. J&J är jättetrevliga och mysiga.

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden