Småland 2
Två dagar efter hemkomsten från Kalmar återvände vi till Småland. Precis som förra året blev det mycket av det där landskapet även den här sommaren. Den här gången var det den efterlängtade kräftskivan som skulle gå av stapeln. (Töntigt uttryck i modernt språk. "Gå av stapeln". Nå, man vet vad man menar...).
Förra året blev det ju ett snöpligt avbrott i kräftskivetraditionen. Vi kom inte ens genom stan, när värden ringde och berättade om magsjukan som brutit ut. Då vände vi hemåt igen, väldigt besvikna. Så i år var det verkligen nödvändigt att den blev av som den ska bli av. Och det blev den.
Vi fick spagetti och köttfärssås när vi kom. Precis som vanligt. Barnen badade och matade ankor. Precis som vanligt. Vi spelade kubb. Också det precis som vanligt. Och på kvällen dukades kräftorna fram underkastat diverse ritualer. Dels pga sed och tradition, och dels pga värdinnans hyperallergi som innebär ett nästan sterilt förfarande à la operationssal när de små djuren ska hanteras. Och jag åt mina medhavda havs-djur på nåder vid ena bordsänden. Precis som vanligt. Och G sjöng snapsvisor när vi skulle skåla. Tillhör numera också det precis vanliga.
Senare på kvällen lyssnade vi på en massa gamla grejer med Hasse&Tage, Povel Ramel och annat knäppt. Mycket av det var äldre än oss själva, men det finns verkligen många gamla sketcher och sånger som är och förblir odödliga.
Morgonen efter krävde det förlorande laget revansch i kubb, och så blev det. Sen åkte vi hem till sveriges västra kust igen.
Tack A & P för att vi får vara med om detta varje år! Hela familjen uppskattar det väldigt mycket. Det ska ni veta.
Förra året blev det ju ett snöpligt avbrott i kräftskivetraditionen. Vi kom inte ens genom stan, när värden ringde och berättade om magsjukan som brutit ut. Då vände vi hemåt igen, väldigt besvikna. Så i år var det verkligen nödvändigt att den blev av som den ska bli av. Och det blev den.
Vi fick spagetti och köttfärssås när vi kom. Precis som vanligt. Barnen badade och matade ankor. Precis som vanligt. Vi spelade kubb. Också det precis som vanligt. Och på kvällen dukades kräftorna fram underkastat diverse ritualer. Dels pga sed och tradition, och dels pga värdinnans hyperallergi som innebär ett nästan sterilt förfarande à la operationssal när de små djuren ska hanteras. Och jag åt mina medhavda havs-djur på nåder vid ena bordsänden. Precis som vanligt. Och G sjöng snapsvisor när vi skulle skåla. Tillhör numera också det precis vanliga.
Senare på kvällen lyssnade vi på en massa gamla grejer med Hasse&Tage, Povel Ramel och annat knäppt. Mycket av det var äldre än oss själva, men det finns verkligen många gamla sketcher och sånger som är och förblir odödliga.
Morgonen efter krävde det förlorande laget revansch i kubb, och så blev det. Sen åkte vi hem till sveriges västra kust igen.
Tack A & P för att vi får vara med om detta varje år! Hela familjen uppskattar det väldigt mycket. Det ska ni veta.
Kommentarer