Duvning
Kort resumé: jobba, jobba, jobba, jobba, jobba, jobba och jobba. Precis det jag inte skulle, men jag gör det ändå. Ser inget annat, tänker inget annat. Dag som natt. Byter lite till hösten. Hoppas att det blir bättre då.
Den här veckan har två duvor försökt bygga bo på ett fönsterbleck mitt emot mitt kontorsfönster. Stackars fåglisar... På en lutande plåtkant hade de (av nån outgrundlig anledning) bestämt sig för att boa in sig. Varje dag kom mannen (tror jag) med pinnar till kvinnan (tror jag). De pysslade och plockade. Ibland vad han tvungen att stå på henne för att kunna rätta till pinnarna (nä, de gjorde inte nåt otillbörligt, det handlade bara om att bädda). Och varje morgon fick de vackert börja om igen. På en typ 12 cm bred plåtskena som lutar nästan 45 grader, är det ingen garanti att en hög pinnar stannar kvar. Närå. Det var bara att hämta nya. Hon låg där, och han flög omkring. Tydligen dög bara pinnar av en viss längd.
Kollade in honom en dag när han inte orkade flyga så långt, utan höll sig intill husväggen bland buskarna. Det var ett väldigt sorterande och ratande innan han hittade rätt pinne. Sen skulle det flaxas rakt upp i luften, till hemmafrun. Det är nog jobbigt att flyga rakt upp längs en vägg, även om man är duva. Han var tvungen att stanna på både ett räcke och en annan fönsterkarm, innan han kom fram till henne. Och varje gång hon fick en ny pinne, trillade en gammal ner.
Snacka om Sisyfos-arbete...
Men efter en regnig natt var de borta. Lite sorgligt, men bra ändå. För dem.
Kommentarer