Smådjursakuten
Just det ja. Jag har alldeles glömt att skriva om Stefan. Stefan som är halt. Katten Stefan alltså. F har varit arg för oss båda och gjort oss till ovälkomna kunder hos veterinärföretaget som jag ska namedroppa strax. Men jag är också arg. Jag jobbar ju dessutom nästan i branschen! Jädra typer.
Såhär var det alltså. Stefan kom hem efter att ha varit borta i ca 1,5 dygn (vilket inte är ovanligt) haltande. Han var lerig och hoppade på tre ben. Grannsonen V hade ringt på och påpekat detta för F (jag var väl på jobbet...). Detta var på F's födelsedag. Vi möttes i stan och åkte tillsammans till Smådjursakuten i Göteborg. De enda (förutom Blå Stjärnan, som jag inte gillar) som tar emot sådär akut och när som helst.. Verkade jättetrevligt. Fräscha lokaler, trevligt bemötande, snabbt omhändertagandet. Perfekt. Veterinären (som jag tror är själva chefen) gjorde en klinisk undersökning och konstaterade att Stefans ben inte var brutet men förlamat i de yttre delarna. Han ville att Stefan skulle stanna över natten, och redan där skulle jag ha gjort what a woman should do, kan jag se i efterhand. Jag ifrågasatte det, vis av erfarenheter från ett tidigare nämnt djursjukhus, men veterinären verkade sansad och ville se hur det artade sig över natten. OK, sa vi. Hej då, Stefan, ses i morgon.
Dagen efter ringde Smådjursakuten och ville behålla vår haltande vän tills neurologen kom. OK sa F. På eftermiddagen ringde F själv eftersom Smådjursakuten inte hörde av sig, och när han hämtade kissemissen visade det sig att han dessutom blivit röntgad!!! Tänk om, jag säger bara, TÄNK OM, röntgenavdelningarna på människosjukhusen skulle bestämma själva att diverse undersökningar skulle genomföras, oavsett vad remittenten eller patienten beställt. Tänk om en bilverkstad skulle byta ut motorn i bilen utan att ringa och kolla med bilägaren först.
Stefan hade ingen fraktur. Det visste vi redan. Nervskador eller muskelskador syns INTE på röntgen. Det var BARA ett sätt att håva in lite mer kosing. Ingen som helst tanke på Stefan, om ni frågar mig.
Nå, F ordnade till slut så att vi fick pengarna tillbaka. Men det var inte "varsågod" personalen sa när pengarna äntligen skulle hamna i rätt händer, utan "du behöver inte kontakta oss mer". Nä. Var så säkra...
Och detta har INGET med privat vårds vara eller inte vara.
Här är i alla fall Stefan. En glad, om än trebenshoppande, katt, som pratar oerhört mycket.
Såhär var det alltså. Stefan kom hem efter att ha varit borta i ca 1,5 dygn (vilket inte är ovanligt) haltande. Han var lerig och hoppade på tre ben. Grannsonen V hade ringt på och påpekat detta för F (jag var väl på jobbet...). Detta var på F's födelsedag. Vi möttes i stan och åkte tillsammans till Smådjursakuten i Göteborg. De enda (förutom Blå Stjärnan, som jag inte gillar) som tar emot sådär akut och när som helst.. Verkade jättetrevligt. Fräscha lokaler, trevligt bemötande, snabbt omhändertagandet. Perfekt. Veterinären (som jag tror är själva chefen) gjorde en klinisk undersökning och konstaterade att Stefans ben inte var brutet men förlamat i de yttre delarna. Han ville att Stefan skulle stanna över natten, och redan där skulle jag ha gjort what a woman should do, kan jag se i efterhand. Jag ifrågasatte det, vis av erfarenheter från ett tidigare nämnt djursjukhus, men veterinären verkade sansad och ville se hur det artade sig över natten. OK, sa vi. Hej då, Stefan, ses i morgon.
Dagen efter ringde Smådjursakuten och ville behålla vår haltande vän tills neurologen kom. OK sa F. På eftermiddagen ringde F själv eftersom Smådjursakuten inte hörde av sig, och när han hämtade kissemissen visade det sig att han dessutom blivit röntgad!!! Tänk om, jag säger bara, TÄNK OM, röntgenavdelningarna på människosjukhusen skulle bestämma själva att diverse undersökningar skulle genomföras, oavsett vad remittenten eller patienten beställt. Tänk om en bilverkstad skulle byta ut motorn i bilen utan att ringa och kolla med bilägaren först.
Stefan hade ingen fraktur. Det visste vi redan. Nervskador eller muskelskador syns INTE på röntgen. Det var BARA ett sätt att håva in lite mer kosing. Ingen som helst tanke på Stefan, om ni frågar mig.
Nå, F ordnade till slut så att vi fick pengarna tillbaka. Men det var inte "varsågod" personalen sa när pengarna äntligen skulle hamna i rätt händer, utan "du behöver inte kontakta oss mer". Nä. Var så säkra...
Och detta har INGET med privat vårds vara eller inte vara.
Här är i alla fall Stefan. En glad, om än trebenshoppande, katt, som pratar oerhört mycket.
Kommentarer
Nä, så får man inte säga. Blir han inte bättre i benet får vi nog allvarligt fundera på vad vi ska göra. Är det värdigt en katt att ständigt hoppa på tre ben?
Hör gärna av dig på therese-nordqvist@hotmail.com om svar!