Soffpotät

Stångad av ett formbröd ...eller var det fångad av en stormvind...? Idag har jag inte varit utanför ytterdörren en enda gång. Nersjunken i soffan med bluetooth-headsetet i örat har jag bara solat mig i strålglansen från laptopskärmens sken. Och med det andra örat har jag lyssnat på vindens vinanden.

På nåt sätt känns det att det inte kan vara nyttigt i längden. På nåt sätt känns det att det inte är särskilt svårt att gå in i nån form av "knäppression". Inte för att jag gör det efter en dag eller två, men ett helt liv instängd i ensamheten är inte vad människan är skapt för, tror jag.

Jag har suttit här och känt frustrationen krypa i kroppen, både hos mig själv och andra. Det finns vissa beslut som måste tas på jobbet, och de som borde ta ansvaret kastar runt det jobbiga mellan sig som om de kastade gris med en nyfriterad vårrulle. Omöjlig att ta i. Het och hal.

Blir så trött.

Och nu är jag tillbaka i soffan. Tur att det bär till huvudstaden i morgon, så att jag kommer ut. En chans att bli åksjuk på X2000 kan väl aldrig vara dåligt.

Kommentarer

"R1" sa…
Och har du kollat om tågen går? Grannika ringer!

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden