Busmejl.se

Jag är en sån som inte kan se på Mr Bean för att jag skäms. Jag vrider mig av obehag när jag hör busringningar på radion. Jag bara väntar på att de ska berätta för den stackars lurade att det är på skoj.

Antar att det är min överdrivna empati som spökar. Jag skäms å de bortgjordas vägnar och mår dåligt å de lurades. Så det här är ju lite på gränsen för min del. Jag klarar bara lite i taget. Men det är ju ändå Mike och det är otroligt roligt skrivet.

Men gaaahh...! Det är lite jobbigt. Det är det.

Kommentarer

Desirée sa…
Nu har jag hittat till din blogg igen! Tror faktiskt att du är en av mina äldsta bloggvänner, även om det varit lite kontakt de senaste åren. Det får vi ändra på!
Ilskebyttan sa…
Roligt! Jag bloggar stötvis, har jag märkt, men då och då kommer det nåt. Din följer jag... :)
Unknown sa…
Fy vad vi är dåliga på att blogga. :-)

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden