HJ

Kollade in Howie igår. Den gamle (ja!) synth-hjälten från min ungdoms åttital. Det var jag och några till... Man kan säga att jag har sett större publik framför Lisebergs stora scen. Så kan man säga.

Man kan också säga att jag har varit med om större konsertupplevelser helt klart, men det var ju grymt roligt att få vara med. Blir en del "allra sista konserten med den här artisten i mitt liv" det här året tydligen. Jag lär ju aldrig se Howard Jones igen...

Jag förstår inte de medlyssnare som tyckte att detta var WOW. Det förstår jag inte. Han är en smårund, tunnhårig gubbe nu. Som försöker te sig som en yngre version av sig själv. Men lite gullig. Och trygg. Han spelade alla låtar så som de lät på skivorna. Det var bara vinylknastret som saknades.

Scenshowen var väl...typ knappt en show. Det var en trummis, en "data"-spelare och Howard själv som stod på en torftigt upplyst scen med en bakgrundsfilm, som inte var i mitten och som mest visade nån typ av gammal skärmsläckare. Eller... nej. Mediaplayers visual effects. DET var det nog.

Men HJ vad glad och tacksam och sjöng som jag förväntade mig och spelade så också. Och kvällen var regnfri och man hade stor plats att gunga loss på.

Allt som allt rätt bra ändå, alltså.