Mycket att lära

Känner att jag har kommit över nåt slags tröskel idag. Jobbmässigt. Det är lite skönt när det suddiga och otydliga får skarpare konturer och när känslan av total maktlöshet och "jag-kan-inte", förvandlas (om så bara tillfälligt) till "jag-kommer-att-klara-detta". Styrkan i att känna att detta är jobbigt, men jag har min position i laget och den behövs. Jag är inte Zlatan än, men det tar sig.

Jag har bestigit det största och första berget hittills. Snubblat och halkat ner några gånger, men kravlat mig över toppen och ner på andra sidan. Jag är inte riktigt nere än, men jag ser marken. Nästa berg kommer att vara högre och jag kommer att klara det också.

Och det är klart. Det hade inte funkat om jag inte känt stödet. Nån som säger "jag tror på dig". OJ, vad man klarar mycket då...

Kommentarer

K N sa…
Du är nog Zlatan snart.

Jag fick ta Zlatan-rollen på jobbet idag.

När det handlade om att ta hand om en rejäl vomering. Men inte fan stod det 70 000 pers och jublade för det när jag utförde det hela med en sällan skådad finess.
Ilskebyttan sa…
Haha...! Du är också Zlatan snart.

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden