Främmande
Funderar otroligt mycket på rädslor nuförtiden. Ffa människors inneboende, primitiva rädsla för det främmande. Vi är så djupt programmerade att värna om gruppen och att mota bort de som står utanför vår egen grupp. Allt vi inte är vana vid, blir vi rädda för. Och rädslan uttrycks i fördomar, kanske mobbing, och ibland rent av hat.
Vi kan bilda grupper av vad som helst. Alla i Sverige. Alla på en ort. Alla på en arbetsplats. Alla som är hetero. Alla som följer normen som gruppen har skapat. Vad som än binder ihop oss skapar en grupp som kan hålla på vårt och stänga ute de andra. De andra är de som är annorlunda än vi. De som klär sig annorlunda. De som rör sig annorlunda. De som attraheras annorlunda sexuellt. De som tror annorlunda. De som inte är i Sverige. De som är i Sverige men inte följer Sverige-gruppens normer och regler.
Allt utanför gruppen är ett hot mot vår egen grupp. Eller? Den där grejen förstår jag inte. Varför skulle de utanför gruppen vara ett hot mot oss inom vår egen grupp? Kan de splittra vår grupp? Kan de förändra vår grupp? Kan de påverka vår grupp? Om de kan det - vari ligger det farliga?
För mig ligger det farliga i att vi inte ser individerna som bildar den andra gruppen. Inom vår egen grupp vill vi vara enskilda individer som tillsammans blir starkare. Men de andra grupperna, utanför oss, ser vi som en klump. En homogen massa. Vi lägger egenskaper på gruppen och bestämmer oss för att gruppen är sån och beter sig så. Det räcker att vi ser en individ i den yttre gruppen bete sig på ett sätt som vi ogillar, så lägger vi den ogillade egenskapen på hela gruppen. Gör en så, gör alla så.
Jag har i halva mitt liv varit göteborgare. Göteborgare har en stämpel. Eller flera stämplar kanske. Göteborgare är käcka, vitsiga, trevliga... eller nåt sånt. Men är jag sån bara för att jag ingår i gruppen? Vill jag få göteborgar-epitetet? Nu var detta exempel på positiva etiketter - men om man hade sagt att göteborgare är otrevliga. Hade jag velat bli bedömd som otrevlig utan att någon ens lärt känna mig - bara för att jag är göteborgare?
Om någon i en grupp beter sig illa, så läggs genast skulden på hela gruppen. Ut med dem. Bort med dem. Men tänk om gruppen innehåller några rötägg? Och resten helt OK figurer? Precis som vår egen grupp?
Jag vill inte få skit för att nån annan göteborgare är en idiot.
Kanske naiva funderingar, men så tänker jag. Vi är små människor allihop. Både lika och olika. Varför är vi så jävla rädda? Vari ligger hotet?
Vi kan bilda grupper av vad som helst. Alla i Sverige. Alla på en ort. Alla på en arbetsplats. Alla som är hetero. Alla som följer normen som gruppen har skapat. Vad som än binder ihop oss skapar en grupp som kan hålla på vårt och stänga ute de andra. De andra är de som är annorlunda än vi. De som klär sig annorlunda. De som rör sig annorlunda. De som attraheras annorlunda sexuellt. De som tror annorlunda. De som inte är i Sverige. De som är i Sverige men inte följer Sverige-gruppens normer och regler.
Allt utanför gruppen är ett hot mot vår egen grupp. Eller? Den där grejen förstår jag inte. Varför skulle de utanför gruppen vara ett hot mot oss inom vår egen grupp? Kan de splittra vår grupp? Kan de förändra vår grupp? Kan de påverka vår grupp? Om de kan det - vari ligger det farliga?
För mig ligger det farliga i att vi inte ser individerna som bildar den andra gruppen. Inom vår egen grupp vill vi vara enskilda individer som tillsammans blir starkare. Men de andra grupperna, utanför oss, ser vi som en klump. En homogen massa. Vi lägger egenskaper på gruppen och bestämmer oss för att gruppen är sån och beter sig så. Det räcker att vi ser en individ i den yttre gruppen bete sig på ett sätt som vi ogillar, så lägger vi den ogillade egenskapen på hela gruppen. Gör en så, gör alla så.
Jag har i halva mitt liv varit göteborgare. Göteborgare har en stämpel. Eller flera stämplar kanske. Göteborgare är käcka, vitsiga, trevliga... eller nåt sånt. Men är jag sån bara för att jag ingår i gruppen? Vill jag få göteborgar-epitetet? Nu var detta exempel på positiva etiketter - men om man hade sagt att göteborgare är otrevliga. Hade jag velat bli bedömd som otrevlig utan att någon ens lärt känna mig - bara för att jag är göteborgare?
Om någon i en grupp beter sig illa, så läggs genast skulden på hela gruppen. Ut med dem. Bort med dem. Men tänk om gruppen innehåller några rötägg? Och resten helt OK figurer? Precis som vår egen grupp?
Jag vill inte få skit för att nån annan göteborgare är en idiot.
Kanske naiva funderingar, men så tänker jag. Vi är små människor allihop. Både lika och olika. Varför är vi så jävla rädda? Vari ligger hotet?
Kommentarer