N of 1
De senaste åren har jag fått nya idoler. En av dem är Martina Johansson. Hon känner inte mig, jag känner henne, men så är det ju med bloggare. Man lär känna vissa av dem på ett plan ändå.
Martina driver bloggen martinas.nu - tidigare highfatfitness.
Givetvis hittade jag henne via LCHF och diverse nätverkstrådar därifrån, men det är inte pga LCHF jag stannar kvar hos henne. Det är hela Martinas inställning och driv som fascinerar mig. Hon är civilingenjör och alltså utbildad i att tänka och analysera vetenskapligt. Men istället för att fastna i källhänvisningar till vetenskapliga rapporter, kör hon sina empiriska tester på sig själv. Hon är ett fan av N=1. Studier med en enda deltagare. Och i hennes fall är deltagaren hon själv.
Hon kallar sig biohacker och jag själv skulle aldrig kunna gå så långt eftersom kunskaperna saknas, men jag gillar starkt hennes tanke om att prova själv. Se vad som händer. Vad mår jag bra av? Vad mår jag sämre av?
Sen jag upptäckte LCHF 2007 har jag själv på ett sätt bedrivit samma sorts forskning. Detsamma gäller väl alla som hoppar på ett tåg ganska tidigt. Ju mer jag läser Martinas (och andras) blogginlägg blir jag övertygad om att det är möjligt att hitta sin egen väg. Det som är svårt är att hitta balansen mellan det som faktiskt ÄR vetenskapliga sanningar (om sådana finns) och det som kanske stämmer bättre på just mig.
LCHF-spåret har jag själv utvecklat under åren. Adderat lite här, dragit bort lite här. Allt för att hitta det som passar mig. Och för att komma bort från sekt-känslan. Det är lätt att bli kategorisk och döma dem som gör "fel", när man hittat nåt magiskt och lärt sig reglerna. Reglerna är bra som stöd i början. Men att hålla fast vid dem med vitnande knogar i all evighet, tror jag inte på.
Så. Inspirerad av Martina, har jag lagt ut mina egna spår även inom andra områden. Barfotaskor. Fluorfri tandkräm. Träna utan vilodagar. Några av mina n=1-studier.
Kanske skriver mer om dem. Kanske fyller på med fler.
Martina driver bloggen martinas.nu - tidigare highfatfitness.
Givetvis hittade jag henne via LCHF och diverse nätverkstrådar därifrån, men det är inte pga LCHF jag stannar kvar hos henne. Det är hela Martinas inställning och driv som fascinerar mig. Hon är civilingenjör och alltså utbildad i att tänka och analysera vetenskapligt. Men istället för att fastna i källhänvisningar till vetenskapliga rapporter, kör hon sina empiriska tester på sig själv. Hon är ett fan av N=1. Studier med en enda deltagare. Och i hennes fall är deltagaren hon själv.
Hon kallar sig biohacker och jag själv skulle aldrig kunna gå så långt eftersom kunskaperna saknas, men jag gillar starkt hennes tanke om att prova själv. Se vad som händer. Vad mår jag bra av? Vad mår jag sämre av?
Sen jag upptäckte LCHF 2007 har jag själv på ett sätt bedrivit samma sorts forskning. Detsamma gäller väl alla som hoppar på ett tåg ganska tidigt. Ju mer jag läser Martinas (och andras) blogginlägg blir jag övertygad om att det är möjligt att hitta sin egen väg. Det som är svårt är att hitta balansen mellan det som faktiskt ÄR vetenskapliga sanningar (om sådana finns) och det som kanske stämmer bättre på just mig.
LCHF-spåret har jag själv utvecklat under åren. Adderat lite här, dragit bort lite här. Allt för att hitta det som passar mig. Och för att komma bort från sekt-känslan. Det är lätt att bli kategorisk och döma dem som gör "fel", när man hittat nåt magiskt och lärt sig reglerna. Reglerna är bra som stöd i början. Men att hålla fast vid dem med vitnande knogar i all evighet, tror jag inte på.
Så. Inspirerad av Martina, har jag lagt ut mina egna spår även inom andra områden. Barfotaskor. Fluorfri tandkräm. Träna utan vilodagar. Några av mina n=1-studier.
Kanske skriver mer om dem. Kanske fyller på med fler.
Kommentarer