Lantlivet
Det är inte klokt så bra vi bor egentligen. Idag gick jag upp och ut, plockade en tomat till frukosten, släppte in och ut några katter och lät dörrarna stå öppna. Framåt lunch tog jag på mig lättare träningskläder, pratade lite med grannarna, låste dörren och började promenera ut i höstsolen. Vandrade den långa rundan till fotbollsplanen, där dottern spelade match.
Eller nja. När jag kom fram satt hon bredvid planen med svanskotsmärtor pga en dramatisk historia innehållande en oljigt garagegolv och en hoppstylta...
Hur som helst var det ganska mysigt att slå sig ner i gräset bland de andra, babbla lite hit och dit, och sen promenera hem igen i rask takt. På den lilla rundan hinner man se flera hästar, ängar, ibland får, ibland hundar och ofta en och annan katt. Idag luktade det hästbajs och griskiss och solen sken. Mötte en liten jänta som nog var ute med sin (kanske) mormor och morfar och plockade hallon. Hon kupade sina händer, mormor la en hög hallon i den lilla handskålen, och tjejen svepte in alltihop i sin lilla mun. Idylliskt, helt enkelt.
Förutom en sak. Eller ja. Det beror på vad man ser som idylliskt, men jag gjorde det inte. På väg till fotbollen gick jag på i skogen i mina egna tankar och plötsligt VÄSTE det till vänster om mig. Jag blev så jäkla rädd. Studsade rakt upp och tog några sprättiga springsteg. Hu. Förmodligen låg det en helt oskyldig orm där inne i gräset. Han eller hon blev väl lite rädd när jag kom ångande. Men det är inget mot vad jag blev...
Eller nja. När jag kom fram satt hon bredvid planen med svanskotsmärtor pga en dramatisk historia innehållande en oljigt garagegolv och en hoppstylta...
Hur som helst var det ganska mysigt att slå sig ner i gräset bland de andra, babbla lite hit och dit, och sen promenera hem igen i rask takt. På den lilla rundan hinner man se flera hästar, ängar, ibland får, ibland hundar och ofta en och annan katt. Idag luktade det hästbajs och griskiss och solen sken. Mötte en liten jänta som nog var ute med sin (kanske) mormor och morfar och plockade hallon. Hon kupade sina händer, mormor la en hög hallon i den lilla handskålen, och tjejen svepte in alltihop i sin lilla mun. Idylliskt, helt enkelt.
Förutom en sak. Eller ja. Det beror på vad man ser som idylliskt, men jag gjorde det inte. På väg till fotbollen gick jag på i skogen i mina egna tankar och plötsligt VÄSTE det till vänster om mig. Jag blev så jäkla rädd. Studsade rakt upp och tog några sprättiga springsteg. Hu. Förmodligen låg det en helt oskyldig orm där inne i gräset. Han eller hon blev väl lite rädd när jag kom ångande. Men det är inget mot vad jag blev...
Kommentarer