Fanny - in memoriam

Så kom den dagen. Dagen då det sista marsvinet drog sin sista suck. För något halvår sedan fick hennes bästa vän (syster?) sluta sina dagar efter en kraftig lunginflammation. Fanny var lite extra ensam och skrajsen ett tag, men nu den senaste tiden har hon varit piggast någonsin. Så kom dottern igår och bad mig komma och känna på henne. Då hade hon en enorm bula/kula/knöl under hakan. Den var äcklig att ta i, men den lilla titten jag fick, gav mig bilden av blodkärlsrik tumör, stor som en större avokadokärna. Då bestämde jag mig för att det var slut.

Ringde veterinären i morse. Fick en återbudstid idag. Åkte dit, helt ur balans. Jag har nog intalat mig att den där lilla råttan inte betydde så mycket - men när det var på riktigt blev det jobbigt. Riktigt jobbigt. Veterinären - samma som avlivade Fannys kompis Fiffi - tyckte att den där tumören satt så bra så det skulle säkert gå finfint att operera. Skit. Tänkte jag.

Om hon ändå sagt att det inte fanns något att göra. Nu satt jag där och skulle bestämma över Fannys liv. Jag skulle bestämma om hennes liv var värt att leva. Jag skulle bestämma om jag ville betala för en operation för att sedan sätta tillbaks henne i buren hemma. Ensam. Med hö och pellets. Ibland en kloklippning. Ibland lite gräspromenad. Men mest ensam i buren...

Det var ett tveksamt beslut, men det blev så. Hon fick en spruta, kröp in i transportburen, och somnade in, med min hand på sin rygg. Medan mina tårar rann...