Man vet ingenting

Tänkte i bilen på väg hem igår. Tänkte på att man egentligen inte vet nånting. Egentligen borde man inte öppna munnen över huvud taget, för man har ingen aning. Man kan inte alls veta varför människor gör som de gör eller säger som de säger.

Vissa låter käften gå för att de inte tål tystnaden. Och jisses vilka grodor det kan hoppa. Men ofta är de där pladdermajorna (och -majorerna) inte medvetna om grodhoppandet för de har fullt upp med att fylla luften med prat. De hinner inte känna av signaler och onda ögon som skickas.

De flesta vet knappt hur de funkar själva innerst inne. Men ändå är många väldigt säkra på hur andra människor (och djur) fungerar. Och väldigt noga med att berätta det för en omgivning som inte ha frågat om det. Uääh... Rys.

F ö är jag så himla trött på att jobba. Och förmodligen väldigt avundsjuk på alla som inte jobbar just nu. Jag vill ha semester. Jag vill ha roligt. Inte gå omkring i ett surt moln och bli ännu surare när folk har oförsämdheten att säga "vad roligt att se dig!". Det menar de inte i alla fall. När jag har gått undrar de hur jag mår egentligen. "Hon verkar inte vara så glad" säger de säkert. Och så spekulerar de i vad som är orsaken och när de har spekulerat färdigt har de sanningen klart för sig. Då vet de precis hur jag har det. Prutt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden