Tjejigt? Mänskligt?

Alltså hur kan man lägga så mycket energi på små skitsaker? Det tolkas och studeras och sneglas. Det måste fattas en liten gen hos mig, för jag fattar inte. Eller så har jag inga kompisar helt enkelt.

Vuxna människor som småsint missunnar varandra saker och känner sig förfördelade och orättvist behandlade, och kan älta det i veckor.

Dalai Lama eller nån, kom hit. Lär människorna att släppa egot, mindervärdeskomplexen och fatta vad som är viktigt.