På andra sidan

Så. Nu var det gjort. Jag har fyllt år igen. För att anknyta till mina åldersnojor... Känns ju inget särskilt förstås.

Sprang i morse igen. Jädrans vad jag sprang länge idag! Och ingen grävling såg jag.

Men jag spanade koncentrerat in i dungen bredvid vägen där han satt förra gången jag sprang. Han var gullig - svart lurvig mage och spetsig nos. Nyfiken blick. Satt som en surikat (eller espandrill som F får det till). Men jag insåg ju där och då att jag har INGEN ANING om hur en himla grävling beter sig. Jag har bara sett döda grävlingar i vägrenarna förut. Man har ju hört myten om att grävlingar biter tills det krashar (inte kraschar utan kraaaashar alltså)/knakar. Men när skulle de (om myten inte är en myt) få för sig det? Räcker det att en oformlig 37-årig tant springer förbi? Eller måste tanten göra något värre? Kan grävlingar springa? Fort?

Känns akut att fylla på grävlingsbildningen här. Pinsamt annars...

4,5 dagar till semester!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden