Sajbershrink

Nu får det vara slut med rea-shoppandet. Jag har shoppat mer nu på ett par veckor än jag någonsin har gjort. Jag har gått i affärer som jag alltid gått förbi tidigare. Jag har provat...och provat...och provat. Som om jag först nu har fattat att man (kvinna) gillar att shoppa, handla, göra slut på pengar. Som om jag först nu har växt upp. Fattat att man måste gå runt i affärerna för att veta vad som finns, vad det kostar och vad man tycker är snyggt. För det är nog det som är mitt största problem. Jag vet inte själv vad jag tycker om.

Eller nä. Inte så. Jag vet vad jag tycker om, men tror inte att det duger. Tror inte att jag duger. Tror inte att jag är värd att handla kläder till. Och jag vet att det är så. Sjukdomsinsikt, alltså. Men så är det. Närmar mig 40 och måste jobba på att bli vuxen.

Tänker ofta på det här med självkänsla. Redan för länge sen - i min New Age-period (alla har väl haft en New Age-period?) läste jag in mig på skillnaderna mellan självförtroende och självkänsla och allt det där. Jag är en hejare på att peppa andra, att påminna vänner om att de har rätt, att de har rättigheter och att de är värda allt och därmed världsbäst. Men det där gäller bara alla andra. Inte mig. Och jag VET att det är så. Men lik förbaskat hör jag mig själv gå med håven för att få bekräftelse. "Inte ska väl jag" och "nämen SÅ bra var det ju inte"... så att de runt omkring bara måste ge mig beröm. Som jag sedan inte kan ta åt mig för egentligen säger de ju bara så för att vara snälla och inte göra mig ledsen och egentligen är jag bara en nolla.

Jamen, ja! Min blogg är en soffa. Hos cyberpsykologen. Eller?