Vilddjur och vårrus
Det blir ju så jobbigt när man inte bloggar direkt efter saker som händer. Nu måste jag försöka komma ihåg, och är det något jag är dålig på så är det det. Att komma ihåg.
Jag tror att det var såhär.
I måndags jobbade jag hemifrån det mesta av dagen för att den "lille killen" (höhö) Kasper skulle kastreras. Det gick bra. Han var vinglig när han kom hem, och kissade i mitt knä, men nu är han som vanligt igen.
På väg hem från veterinären körde framförvarande bil konstigt, plötsligt. Saktade ner mitt på raksträckan från ca 90 till kanske 50. Å sicken tur! För när jag tittade lite åt vänster (samtidigt som jag knorrade lite över det konstiga bilframförandet) insåg jag att jag också borde sakta ner. Stanna, närmare bestämt. Där kom nämligen en älg! Hon (tror jag att det var) sprang slalom mellan våra bilar och sedan fortsatte hon galant över åkrarna. Stora kliv med långa ben. Rätt stilig.
Och på kvällen skulle det gås igen, och då höll vi på att gå in i ett rådjur. Wild life experience day...
Och på tisdagen var det vårrusning. Jag sprang hela vägen - vilket var mitt mål. Skönt. Lite i ruggigaste laget för att picknicka ute, så vi tog med oss maten hem.
Och på onsdagen var det Stockholmsbesök igen.
Och igår var jag hos kattdoktorn igen. Nu med Stefan, som har varit halt så himla länge, efter vår dispyt med Smådjursakuten. Nu fick vi ju bevis för att vi skulle lugnat oss lite och gått till vår favoritdoktor genast. Han är fantastisk med katterna. Han ställde en diagnos genom att klämma igenom kissemissen, och gav honom nåt undermedel i en spruta i nacken. Han tror att Stefan har fastnat i en trädklyka eller nåt och dragit sönder nerven i framtassen. Nervus radialis vill inte mer. Men huvudsaken är att "Stefisen" inte har ont.
Jag tror att det var såhär.
I måndags jobbade jag hemifrån det mesta av dagen för att den "lille killen" (höhö) Kasper skulle kastreras. Det gick bra. Han var vinglig när han kom hem, och kissade i mitt knä, men nu är han som vanligt igen.
På väg hem från veterinären körde framförvarande bil konstigt, plötsligt. Saktade ner mitt på raksträckan från ca 90 till kanske 50. Å sicken tur! För när jag tittade lite åt vänster (samtidigt som jag knorrade lite över det konstiga bilframförandet) insåg jag att jag också borde sakta ner. Stanna, närmare bestämt. Där kom nämligen en älg! Hon (tror jag att det var) sprang slalom mellan våra bilar och sedan fortsatte hon galant över åkrarna. Stora kliv med långa ben. Rätt stilig.
Och på kvällen skulle det gås igen, och då höll vi på att gå in i ett rådjur. Wild life experience day...
Och på tisdagen var det vårrusning. Jag sprang hela vägen - vilket var mitt mål. Skönt. Lite i ruggigaste laget för att picknicka ute, så vi tog med oss maten hem.
Och på onsdagen var det Stockholmsbesök igen.
Och igår var jag hos kattdoktorn igen. Nu med Stefan, som har varit halt så himla länge, efter vår dispyt med Smådjursakuten. Nu fick vi ju bevis för att vi skulle lugnat oss lite och gått till vår favoritdoktor genast. Han är fantastisk med katterna. Han ställde en diagnos genom att klämma igenom kissemissen, och gav honom nåt undermedel i en spruta i nacken. Han tror att Stefan har fastnat i en trädklyka eller nåt och dragit sönder nerven i framtassen. Nervus radialis vill inte mer. Men huvudsaken är att "Stefisen" inte har ont.
Kommentarer