Lakrits

Så jag börjar med Lakrits. Det är vår äldsta katt nu. Han har överlevt flera förolyckade missar.




Lakrits gör allting väldigt långsamt, och han är stel som en pälspinne, om man håller honom.
Han är rädd för vuxna människors ansikten.
Hans svanstipp är medfött böjd i 90 graders vinkel, så att det ser ut som en boll.
Lakrits päls är ganska fluffig och han blir brun när han solar sig. Att han är svart annars, kanske förstås av namnet.
Han är född i norra Halland av en kattmor som först var en kastrerad hane som flydde i en släpkärra till Lindome, blev upphittad och sedan födde kattbarn.
Lakrits är söt men ständigt skräckslagen och lite tafatt. Det är lätt att häckla honom för att han är så mesig, men egentligen är nog synd om honom. Ingen har gjort honom illa, vad vi vet, men det kanske räcker att ha en hermafrodit till mamma, för att det ska bli lite tokigt...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden