Kasper
Jovisst, vi älskar så klart alla våra barn...eh, förlåt, katter, lika mycket. Men en av dem har ändå tagit lite större plats i våra hjärtan och våra sängar och rum och famnar och... - Så sist men (verkligen) inte minst: Kasper (eller Casper som veterinären tyckte att han skulle heta - men vi associerar bara till Disney då).
Kasper är familjens kelgris. Han är lite Karlsson på taket - lagom tjock i sina bästa år. Alltså ganska stadig...!
Skrev tidigare om Lakrits som blir alldeles stel när man tar i honom. Kasper är hans totala motsats. Han slappnar av fullständigt, var han än är.
Kasper är Veras bror och Cecilias son.
När han föddes var han pigg och nyfiken redan väldigt tidigt. Man fick redan då också en känsla av att han skulle bli ganska "biffig".
Kasper är husses katt (tyvärr...). Övriga familjemedlemmar får ta del av gunsten ibland, på nåder, men när husse är i närheten kommer Kasper direkt. Särskilt om husse ligger i soffan. Då tar Kasper sats och hoppar raskt upp på magen på honom. Oftast med en liten knorrig ljudillustration.
Tills för någon månad sedan älskade Kasper chips. Men inte vilka sorter som helst. Favoriten var Estrellas vickningschips och ev lättsaltade oräfflade. Men om vi kom med grill- eller dill- eller nån annan smak, vände han bara bort huvudet. Nu har han faktiskt släppt det. Ostbågar är rätt intressanta fortfarande, dock.
Han är ofantligt mjuk i pälsen och kroppen och man vill bara hålla honom hela tiden. För det mesta vill han bli hållen också, så det är inga större problem. Blir han lite irriterad får han ur sig ett dovt gnyende ljud - inte lika macho som han ser ut, kan man säga.
Kommentarer