Mamma stolt som tuppen
Skoskavet från den rask-rask-raska promenaden förra helgen med C, sitter kvar. Så igår fick det blir tramp på "maskinen" för första gången på ett halvår. Den har mest fungerat som stryktvättshängare sedan jag använde den senast. Ganska tråkigt att stå där, men bättre än att ligga i soffan. Som jag iofs också hann med...
På eftermiddagen igår var vi på det sista utvecklingssamtalet med dottern i den skola hon går nu. Genom åren har vi blivit bortskämda, jag och pappan, med bra omdömen och resultat. Samma igår. Vi fick en genomgång av de nationella proven och hon hade i princip alla rätt på allting. Plus att fröknarna alltid säger att hon är ansvarstagande, en bra kompis, glad och positiv (hur nu det gick till med den mamman), idérik etc etc. Jag blir så stolt, rörd och tårögd! Tänk att min enda unge blev så bra. Hon tyckte att hon skulle få betyg så att hon visste vad hon skulle jobba på, men då sa fröken att det inte hade givit något om hon hade fått ett papper med MVG på - hon vet och känner själv utifrån sina egna förutsättningar vad hon ska lägga extra krut på. Grymt. Så har jag aldrig känt - och hon är bara 11.
Hoppas att dottern lyckas att behålla sitt självklara självförtroende (även om jag ibland måste raljera och kalla det hybris - det är bara ren avundsjuka) och trygghet i sin person. Då kan hon gå hur långt som helst. Och självklart har hon sina fel och brister precis som alla andra, men för mig är hon perfekt. Min bästa dotter, helt enkelt.
På eftermiddagen igår var vi på det sista utvecklingssamtalet med dottern i den skola hon går nu. Genom åren har vi blivit bortskämda, jag och pappan, med bra omdömen och resultat. Samma igår. Vi fick en genomgång av de nationella proven och hon hade i princip alla rätt på allting. Plus att fröknarna alltid säger att hon är ansvarstagande, en bra kompis, glad och positiv (hur nu det gick till med den mamman), idérik etc etc. Jag blir så stolt, rörd och tårögd! Tänk att min enda unge blev så bra. Hon tyckte att hon skulle få betyg så att hon visste vad hon skulle jobba på, men då sa fröken att det inte hade givit något om hon hade fått ett papper med MVG på - hon vet och känner själv utifrån sina egna förutsättningar vad hon ska lägga extra krut på. Grymt. Så har jag aldrig känt - och hon är bara 11.
Hoppas att dottern lyckas att behålla sitt självklara självförtroende (även om jag ibland måste raljera och kalla det hybris - det är bara ren avundsjuka) och trygghet i sin person. Då kan hon gå hur långt som helst. Och självklart har hon sina fel och brister precis som alla andra, men för mig är hon perfekt. Min bästa dotter, helt enkelt.
Kommentarer