Tant som nu passerat 50-strecket och skriver då och då. Om katter, hundar, barn, blommor, flugor, hus, relationer, böcker, musik och en hel del annat. Men mest egotänk.
Ullrik
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Idag har vi hälsat på Ullrik. Han var nypermanentad och gillade att bli kliad på hakan. Han hade väldigt ljus röst också. Otroligt söt!
Leila dök upp från "ingenstans". När jag lyssnade på henne i en av de poddar hon varit med i kändes det som att det var meningen. Just nu. Just här var det meningen att hon skulle dyka upp i mitt liv. Det känns som att jag kan få kraft i min historia - för det är det hon har sett till att få i sin. Nu börjar Business Essentials. Jättepirrigt men skitbra. Jag vill tänka att det är ett tryggt ställe där jag kan vara och visa mig själv i ett gäng av människor som är på ungefär samma plats. Det blir ett nytt sätt för mig att våga ge mig ut på lite gungfly, utanför min egen trygga låda. Jag gjorde ju rörelsecoach-kursen. Jag har haft övningsklienter för både kost och rörelse. Jag har vågat. Och vunnit utveckling och stolthet. Rakare rygg. Då ska jag våga detta också.
Börjar förstå vad inre läkning är. Har aldrig tänkt på begreppet egentligen men Leila gör det klarare. Det är att minska avståndet mellan den man verkligen är och den man tror att man ska/behöver vara. Hon har gjort en liknande resa som jag. Känt sig fel i karriär, sagt upp sig och gått hemma i "limbo" i flera månader. Jag har ju inte riktigt samma läge eftersom jag hade en lös plan och en hund. Men väldigt väldigt likt. Hon pratar ju om meditationen. Hon också. Jag förstår. Jag vet att jag bör meditera - men det finns ett motstånd i mig. Jag vet inte vad det motståndet består av. Håkan kallar mig rastlös. Han har rätt. Jag GÖR saker för att inte stanna upp med mig själv. När jag var ung/liten kunde jag meditera - utan att jag visste vad det handlade om. Jag kunde sitta och glo i flera timmar. Särskilt vid vattnet. Nu bor jag vid vattnet. Men jag går inte dit. Jag sätter mig inte där. Jag tror att jag är dålig då, tror jag. Jag tror att jag måste prestera, göra. Eller åtmin...
Undrar för det första varför ingen kommenterade min felstavade (nu korrigerade) rubrik i förra inlägget. Såna påpekanden brukar ju komma relativt pronto från min bekantskapskrets i språkpoliskåren. Hur som haver. Idag har jag tagit tag. Åtminstone i telefonen och bokat en tid för syning av min rygg av nån medicinutbildad person. Och springa tänker jag inte göra förrän jag antingen har fått ett utlåtande som tillåter det eller har ett mindre smärtstillarpillerlager hemma. Så det kanske dröjer...
Kommentarer