Ilskebyttan

Ibland inser man hur bra man har det. Och hur bra det är att ha en bonus-dotter. Min egen skulle nog aldrig gjort det G gjorde idag. Jag har suttit i soffan sen ca kl 18. Druckit lite vin och kollat in dumburken. Så blev jag så grymt sugen. Som man liksom bara kan bli ibland. Jag var sugen på ost. Började svamla om ostchips. "Det kan jag göra", säger G då. Så springer hon ner till köket. Slamrar runt en stund och kommer sen upp med en tallrik med smält ost. En helt perfekt, knaprig, ost-platta. Som jag kunde sitta kvar och vräka i mig utan att ha gjort ett handtag. Ibland har man det bra... Tack G!

Har just landat i soffan efter att ha varit på Storan och lyssnat på Eva Dahlgren. Har sett och hört henne live flera ggr förut, och hon gör en aldrig besviken. Måste väl erkänna att det är de gamla låtarna som är bäst, men även de nya håller absolut. Insåg tydligt att jag börjar bli till åren när medmänniskorna i bänkarna runt omkring, sjöng med och diggade till samma låtar som jag nynnade med i. Och medmänniskorna var inte särskilt unga... Bäst med hennes konserter är ändå hon själv. Hon pratar länge mellan låtarna, personligt och med stor självinsikt och -distans. Hon är väldigt rolig. Har en torr, varm, skön humor. Som jag gillar. Önskar som vanligt att jag kunde återge något, men det är bara att inse att jag aldrig kommer att kunna memorera de där roliga sakerna som jag helst vill memorera. Måste lära mig att leva i nuet och strunta i behovet av att dra ut på de roliga sakerna för att återanvända dem flera gånger... Men hon berättade t ex om sina stora öron, och pärmen med låtar s...

Det var ju så länge sen jag hade bilder i bloggen. Så här kommer en på favoritobjektet nr 1. Tagen idag. I vårsolens sken.

Har äntligen läst ut Doris Lessings "Om katter". Vet inte varför det tog så lång tid, för jag tyckte verkligen om den. Kanske berodde det på att hennes beskrivningar är så svåra att föra över till våra katter. Hennes missar är graciösa, intelligenta, lite synd om, och beter sig strategiskt och utstuderat. Våra katter är inte riktigt sådana. Två av dem är för tjocka för sitt eget bästa. En är ganska korkad. En är trebent och en vill helst bli kliad i ljumskarna. Inget finlemmat och självständigt där inte. Kanske skulle skriva en egen bok... :)

Igår kom pappa. Han sågade och skruvade och kröp omkring. Och vips hade vi en varmvattenberedare... Vi blev som nyfrälsta när det kom varmt vatten ur kranen. Härligt. Förutom ett litet avbräck idag (överhettningsskyddet hade löst ut så att det bara blev kallt igen) så inser man vilken lyx det är att ha varmt vatten i kranen när man behöver det... I morgon beställs kanske en ny panna (dyyyr...) och sen blir vi SÅÅÅ förnuftiga och ekonomiska och bara tjääänar pengar på vår elförbrukning. Eller hur det nu var... Idag var det vår. Hade verandasittarpremiär med vinho verde-drick, och efter en stund kom grannarna och undrade om de fick vara med. Det är så makalöst bra med grannar som bjuder in sig själva. Det var trevligt som tusan om än lite kallt. Och kallare. Och solen gick ner. Och det blev ännu kallare. Men trevligt! Och vi har pratat om hönsraser. Jag vill ha stora, tunga, lugna, trygga hönor. Cornelia har tipsat om skånska blommehönor - så det får det nog bli. Jag hittade en massa and...

Skulle kunna ha samma titel på det här inlägget som det förra. Trötter. Men med en lite annan innebörd. Nu är jag mer trött på tingen. F har ju redan skrivit lite om detta. Men inte jag. Så nu gör jag det. I torsdags försvann varmvattnet. Sen dess har grannarna fått ännu mer av oss. Minst en gång om dagen kommer någon i morgonrock och med famnen full av handduk och andra rengöringsattiraljer och knackar på hos dem. För att en stund senare (olika lång stund. V är väldigt imponerad av F's dusch-hastighet - men inte lika imponerad av min och dotterns, skulle jag tro) gå ut genom ytterdörren igen, lite våtare i håret. Stackars grannar, men jämrans vilken tur att vi har dem. På måndagen fick vi reda på att elpatronen i varmvattenberedaren hade pajat - och den KANSKE går att byta. Och en stund senare fick vi reda på att kompressorn förmodligen aldrig har funkat. Vilket innebär att vi har använt en massa ström för ingenting. Pengarna har bara fladdrat iväg. Det gör de litegrann i den här ...

Det har varit en himskans aktivitet bland kommentatorerna till mitt förra inlägg. Nästan som värsta kändisbloggen. På såna brukar kommentarerna bli till ett eget "drama" vid sidan av själva huvudakten. Nå, man kommer väl fram till att vi får skaffa höns, att en höna ska tillhöra J, att vi skriver avtal om tuppen och att höns är trevligt. Ungefär så. Jag har varit på jobb i stora staden. Igår var jag så dödens trött när jag kom till Göteborgs central. Kunde inte somna på tåget som jag hade tänkt. Kände mig som full när jag körde hem i bilen. Det måste vara minst lika farligt att vara trött som att vara onykter när man kör bil. Jag tappade vidvinkel-seendet och reaktionsförmågan. Läskigt. Men hem kom jag. Fick middag. Drack ett glas vin. Låg i soffan en stund, men var tvungen att ta mig till sängen. Somnade vid 21 och sov som en stock till kl halvsju i morse. Jag är vanligtvis väldigt lättväckt, men jag vaknade inte när F la sig, och jag vaknade knappt när han gick upp. Sååå tr...

Svärmor klagade i söndags. På avsaknaden av blogg-inlägg. Hon har ju rätt. Det går ju så trögt nuförtiden. Vet inte varför. Att jag skulle vara trött på datorer för att jag sitter vid en hela dagarna, håller ju inte som förklaring. Det har jag ju gjort hela tiden. Inget har ändrat sig. Det är väl en period, bara. Eller kanske är det ren nyhetstorka, det handlar om. Här händer ju inget nytt så särskilt ofta, precis. I fredags somnade jag i soffan hos grannarna. I lördags åkte jag och mamma på tyg- och IKEA-turné igen. I söndags hälsade vi på hos svärmor (som klagade). Idag var det vanliga vardagen igen och vanliga jobbet igen. Tror inte att någon jobbrelaterad läser min blogg, så jag kan nog avslöja att jag var på anställningsintervju idag. Det var ju lite nytt, förstås. Eller inte. Jag brukar gå på någon då och då, för att kolla marknadsvärdet liksom. Eller för att bli tvungen att tänka igenom vad jag egentligen vill och vad jag egentligen är bra på. Eller bara för att inse att jag har...

Tja. Vad har hänt sen sist? Jobb, jobb, jobb och jobb. Och slut på snuvan. Och Fredrik Lindström på Storan i måndags. Han var grym. Jag gillar honom skarpt. Många stå-upp-komiker pratar om olika nationaliteters karaktärer och special-beteenden, och när jag förstod att även han skulle prata om det, blev jag lite skeptisk. OK. Det vanliga, tänkte jag. Svenskar är blyga, tysta och ensamma. Men han gjorde mycket mer av ämnet än så. Man fick sig många viktiga tankeställare och rodnade nästan ibland när han var precis på pricken exakt. Som om han pratade om en själv. Många fördomsfulla och småsinta fick en och annan näsknäppning... Som vanligt kommer jag inte ihåg exakt vad han sa - trots att jag satt (som vanligt) och tänkte "det DÄR ska jag komma ihåg". Men en sak fastnade (egentligen inte ordagrant): I Sverige förväntas man följa en mängd regler som ingen berättar om. Som man bara ska veta. Och de som inte följer reglerna, dömer vi i smyg, för att de inte vet det som man inte be...

Sitter på jobbet och är barnvakt. Eller nä. Inte riktigt. Men jag passar tre grabbar från leverantören med stort S. De springer ut och in genom dörren till server-rummet och pratar om databaser och backuper och patchar och sånt. Och jag borde göra nåt nyttigt av min tid på jobbet, men jag kommer ingen vart. Snoret har börjat stilla sig, men under eftermiddagen gick jag mest runt och var yr i bollen. Nu sitter jag ner och är inte så yr längre. I morgon jobbar jag hemma igen. Så jag kan kurera mig ordentligt till nästa barnpassning - som är på tisdag. Men då måste jag vara lite mer aktiv själv också... Usch. Jag BORDE skriva på min uppsats. Men jag har inget driv. Ämnet är inte tillräckligt intressant. Å andra sidan hittar jag inget bättre, så jag måste nog gå på det jag har. Men jag börjar tvivla på att jag nånsin får ur mig det där ex-jobbet. Men det skulle vara kul. Jag skulle kunna börja kalla mig magister. Om nu det skulle vara nåt att kalla sig...

Men åååh, så synd jag tycker om mig själv. Natten var jobbig och jag var tvungen att vara på jobbet kl 07.30 (jaja, inte så tidigt för andra kanske, men för mig nuförtiden). Jag var där. Jag var blek. Jag hade blanka ögon. Jag kallsvettades. Jag var yr. Uääh. Åkte hem vid 11-tiden och här ligger jag. Under täcket. Snoret uppfyller hela skallen. Men jag MÅSTE jobba från lunch i morgon. Måste. Så jag ligger här tills jag måste åka. Hela kvällen, hela natten och hela morgonen. Och SEN är jag frisk. Eller hur?

Så var det här årets vecka nr 5 till ända. Vecka 5 betyder Sälen. Fjällresa med ett ganska stort antal kvinnliga medresenärer i ett mindre antal bilar. I år hade vi faktiskt två stugor, ty vi var sammanlagt 13 st. Nu umgicks vi inte så mycket stugorna emellan, men ändå. Det var ungefär som vanligt, med ett undantag. Vädret. Det blåste som hm-hm och snöade lika mycket. Man såg inte toppen av backen en enda gång. Jag, som verkligen inte är någon talang på skidorna, åkte inte en enda dag. Jag kom till uthyrningen med pjäxorna i handen (japp, jag äger ett par egna) - och gick därifrån på samma sätt. Sorgligt men sant. Jag var inte ensam om det där konstiga beteendet, så det gick rätt bra trots allt. Vi promenerade och gick på After Ski ändå. Rätt gött. Annars blir det lite speciellt med 8 damer som ska samsas om en toalett, en spegel och en dusch. Speciellt, men otroligt roligt. Det gick liksom inte att vara pryd eller privat i det sällskapet. Och det roliga straffade sig (mig) snabbt. Igå...

Har jag skrivit om de tolv små? Nä. Jag har glömt det, väl. Bra. Då blir det nåt mer än bara gnäll i dagens blogging. Runt trettondedagen åkte vi till pappsen bl a. Vi satt runt köksbordet som vanligt och babblade i timmar, och kom in på julkrubban och när de tre vise männen egentligen kom etc . Anledningen var nog en diskussion om varför vi firade just den helgen som var just då när vi var där. Vi filosoferade en stund om att det är fel att putta fram vise-männen-gubbarna ända till Jesusbarnet på julafton, för de borde ha kommit fram först senare. F-dottern G lade pannan i djupa veck och sa "Men de där tolv då? De där tolv små?" Vi tittade på henne en stund, och jag tror att det var jag själv som först fattade vad hon menade. Eller åtminstone var det jag som sa nåt först. "Nja, G", sa jag. "De var inte så små de där tolv. Det heter lärjungar. Inte lärj-ungar...".

Börjar bli lite trött på mig själv. På min (tillfälliga, hoppas jag) självömkan och grinighet. Var skitsur på jobbet och inte alls trevlig i telefonen. Han (från leverantören) som jag var SÅ tillmötesgående mot förra veckan, fick korta, sura svar idag. "Hormonkärring", tänkte han säkert. Stackarn. Han är ju bara 25 också... Jag hörde själv att jag borde ha stannat hemma under täcket idag - men just där och då VAR jag så sur. På honom och på jobbet i övrigt och på tafatta chefer och på att livet försvinner medan jag går och surar. Ja, jag har varit här förut. Många ggr. Det är väl dags att acceptera den lilla rara egenheten och bara jobba sig igenom, antar jag. Kanske blir allt soligare i morgon. Who knows? Men alltid när jag är i såna här svackor, känns livet meningslöst och mina livsval fel. Jag vill söka andra jobb, men tror mig inte om att kunna något. Jag vill starta eget, men vet inte vad (förutom kattpensionatet då). Jag vill gå skrivarkurser men anmälningstiden har pre...

Både idag och igår har jag varit grinig och lättgråten. Det är väl det vanliga, antagligen (en gång per månad) och det är jobbigt. Men på nåt sätt är jag närmare känslorna de här dagarna. Givetvis på gott och ont - men jag vill gärna tro att det har nån nytta att vara så känslig ibland. Allt blir liksom förstärkt. Tror egentligen inte att känslorna och reaktionerna är nya - de finns nog därinne hela tiden - men de ligger på ytan och blir väldigt känsliga för beröring under ett par dygn. Som sagt - jobbigt för omgivningen och jobbigt för mig - men jag kan inte göra så mycket åt det. Självklart underlättade inte ovanstående igår när jag skulle ta mig till jobbet och förhoppningsvis få ut min bil. Vid 10.30 hade jag fått skjuts till bussen och tagit en promenad till jobbet. Gick runt hörnet och kollade på garage-porten och såg att den var helt öppen nu. Antog att någon kollat på den och faktiskt tänkt efter lite. Det är ju fler än jag i huset som behöver garaget, om man säger. Tjafset med...

Hemma från kursen - men det var med nöd och näppe. Efter att ha bordat snigeltåget från Örebro tog det inte lång tid förrän alla märkte att något måste vara fel. Fel var det. På loket. Vi fick information omväxlande från lokföraren och konduktörerna, och jag måste säga att föraren var den mest optimistiska. Konduktören sa vid ett tillfälle: "Vi får se om vi kommer fram till Göteborg...". Lokföraren berättade vid varje utrop om nya saker som de hade "kopplat loss" så att loket skulle funka... Det hade iofs "sämre dragkraft" ett tag - men han trodde ändå att vi skulle köra ikapp lite av de försenare 40 minuterna... Och sen gick det lite saktare än brukligt - men "snart är vi uppe i normal hastighet!". Ca 1,5 tim försenade landade vi på Göteborgs perrong och knatade mot jobbgaraget där bilen stod. Och står! För vi kom nämligen inte ut! Porten öppnades till hälften och sen ville den inte mer. Ringde grannen för att fjäska fram en skjuts, men de svara...

I morrn ska jag på kurs. Det var inte igår. Inte ens i förrgår. Det värsta är ju att man inte bara kan sitta där och drömma sig bort och vänta på gratis-lunchen. Vi förväntas kunna vidarebefordra den nyvunna kunskapen till kollegorna när vi kommer hem. Tungt... Men å andra sidan är jag inte typen som tycker att man ska gå på kurs för kursens sak. Det innebär alltid ett ansvar - både mot sig själv och andra. Annars är det slöseri. Igår var jag på Tupperware-party/Sälen-planering. Two-in-one. Först plastburkar och sen diskussion om vad innehållet i dylika burkar skulle kunna vara när de ska forslas till Dala-fjällen. Kyckling? Paj? Tacos? Vem har med sig frukost? Ska vi baka scones? Hur mycket vin behövs? Tja. Sånt avhandlades och vi kom nog fram till nåt bra, tror jag. Och som alla märker är det ätande och drickande som är viktigast när vi åker till fjälls. De där skidorna tas bara på för att det hör till...

Den här helgen har gått i svart-vitt. Äntligen tog jag tag i dotterns rum. Nu är det inte gult längre. Nu är det vitt med lite svart. Har bara hörnen och listerna kvar, och införskaffande av nya hyllor, gardiner och ev en matta. Sen är det piffigt. Det är svettigt att rolla! Otränad som jag är, har jag träningsvärk i hela halva kroppen bara av att måla ett litet rum. Men jag kände mig duktig. Nu har F varit rökfri i mer än en vecka. Han sa själv att lördagen var den värsta dagen hittills. Inte utan att det märktes... Men jag är stolt som tuppen!

Jajamen, svärmamman. Han ska få en puss. Han är så duktig. Även jag förvandlades och blev en snäll(are) fru när han slutade. Vad som helst för att han fortsätter. De första dagarna köpte jag godis och korv. Igår inhandlades nikotinsugtabletter. Om man läser bruksanvisningen förväntas han äta sådär en 12 om dan - och då är det ju rätt meningslöst, för det blir dyrare än ciggisarna. Men idag har han bara sugit på 3-4 st, så det funkar nog. De enda som lider av makens stora förändring, är kissemissarna. De har ju varit vana vid att dörren öppnas titt som tätt, flera ggr om dagen. Nästan i klass med en svängdörr. Men nu är det ingen som öppnar dörren mer än när de jamar på insidan. För att släppa in krävs ett aktivt agerande från oss i huset. "Oj, är Kasper ute? Och Cissi också?". Men det skadar nog inte med lite extra frisk luft i pälsarna. Min lilla mamma tyckte tydligen att jag slarvade i det förra blogg-inlägget. Måste väl korrigera mig då (om det nu var det hon menade). När ...

Så har man varit en ärbar kvinna i ett helt år. Det är första gången, faktiskt... Vi bodde på hotell inatt. I vår egen stad. Min mamma tyckte nog att det var lite konstigt, men det är det faktiskt inte. Inte SÅ konstigt i alla fall. Jag menar - hur många av hotellen har man bott på tidigare i sin egen stad? Hur ofta kan man gå på stan och sen gå "hem" - när man i vanliga fall bor på vischan utanför? Vi hade bubbelvin på rummet, gick på stan och drack Mackmyra 06 bl a, gick tillbaka och åt middag på hotellet. Vi och alla norrmän. I morse kom frukosten på en bricka till rummet kl 09.25. Måste erkänna att jag inte var vrålhungrig just då, men jag hade ju heller inte lust att trava ner till frukostmatsalen, så detta var ett bra alternativ. F brukar inte äta frukost alls, men med den välfyllda brickan på bordet gjorde nog att inte ens han kunde motstå. Han undersökte dock allt grundligt innan han åt. Yoghurten som såg ut som en vanlig fruktyoghurt t ex. Grimasen kom snabbt. Det va...