Mås, gu'nås!

Har inte svårt för måsar. Som öbo från västkusten är måsars och trutars "sång" inget besvärande. Snarare tvärtom. Har inte heller så mycket förståelse för folk som blir förbannade när "måsjävlarna" skiter på våra bilar. Bara undrar; vem var här först? Och hur farligt är det? Lite perspektiv, gott folk.

På min (fortfarande, för mig, nya) arbetsplats finns det många måshatare. Och många bilvårdare. Och en del med luftgevär. Det svärs och gormas och snackas lite grabbigt om hur man bäst (och blodigast) tar död på de vitgråa fåglarna.

Satt med en kollega på ett torg idag. Drack kaffe och kisade mot solen. Rätt behagligt. Vid bordet intill (och alla andra bord) härjade kajor, sparvar och...ja...måsjävlar. Över oss flappeflappade kajor, sparvar och måsjävlar. På marken struttade kaj...ja, ni fattar.

Kollegan tillhör måshatarna. Han ingår i gruppen som nämner gevär och mås i samma mening. Han kände sig i stunden omringad och hotad av fågelkräken och var såklart tvungen att säga det högt. Typ "jag hatar de jävla måsarna!", och också tvungen att få ur sig en liten utläggning om vilken ammunition som är lämpligast. Mhmm...  sa jag, lite neutralt.

Två sekunder av tystnad gick nog, innan kollegan utbrast: "Säg inte att en mås sket på mig!!!". Och så böjde han fram det mörkhåriga huvudet. Som hade fått en vit fläck. Och jag bröt ihop.

Somliga straffar gud genast.