Tjo och tjim

Nej. Jag är inte på väg in i väggen. Alls. Jag är ju glad ju. Och lyssnar på mig själv ju. Eller...nåja. Jag håller ett mentalt stetoskop mot hjärtat och försöker lyssna genom bruset på utsidan. Och ibland hör jag. Det är bra nog.

Men tankarna kör ju allt som oftast minst parallellslalom och störtlopp och ibland tar de liften upp bara för att kolla hur backen som jag åkte utför för ett tag sen, faktiskt såg ut. (Wow... nån har sagt att jag måste träna på bildspråk... och det märks kanske att jag tränar...). Och då kommer de fram till olika saker. Som i mitt förra inlägg.

Men det betyder inte att det är så nu. Det är bara jag som funderar på vad jag ser i backspegeln.

Och förvisso genom vindrutan också. Men det är inte mig jag ser då...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden