Livsskolan

Jag tror att man lär sig av allt i livet, om man vill och känner för det. Särskilt alla möten. Människomöten. Alla personer som berömmer dig, kritiserar dig, reagerar, blundar, ser dig, är oberörda, berörda, whatever. Alla lär dig nåt. Ffa om dig själv, och det användes med fördel i nästa möte med nästa människa.

Jag tänker så om alla jag träffar i alla situationer nuförtiden. Jag gjorde det inte förut, men gör det nu. Varje dag lär jag mig nåt om mig själv genom andra människor. De hjälper mig att blotta sidor som jag tryckt undan, dämpa drag som stör, uppmuntra det bra, förändra det dåliga. Klyscha: Varje möte är unikt. Klyschor är bra.

Den senaste tiden har jag träffat många nya människor. Alla har sett mig på olika sätt, och gett mig på olika sätt. Sett mig från sin horisont. Gett mig svar, reaktioner eller brist på desamma. Varje dag lär jag känna mig själv lite mer, och kan ge av det till nästa människa. Våga mer. Känna mer. Se mer.

Hur ska det sluta? Resan har ju bara börjat.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Leila dök upp från "ingenstans". När jag lyssnade på henne i en av de poddar hon varit med i kändes det som att det var meningen. Just nu. Just här var det meningen att hon skulle dyka upp i mitt liv.  Det känns som att jag kan få kraft i min historia - för det är det hon har sett till att få i sin. Nu börjar Business Essentials. Jättepirrigt men skitbra. Jag vill tänka att det är ett tryggt ställe där jag kan vara och visa mig själv i ett gäng av människor som är på ungefär samma plats.  Det blir ett nytt sätt för mig att våga ge mig ut på lite gungfly, utanför min egen trygga låda. Jag gjorde ju rörelsecoach-kursen. Jag har haft övningsklienter för både kost och rörelse. Jag har vågat. Och vunnit utveckling och stolthet. Rakare rygg.  Då ska jag våga detta också.
Läs mer

Inre läkning

Börjar förstå vad inre läkning är. Har aldrig tänkt på begreppet egentligen men Leila gör det klarare. Det är att minska avståndet mellan den man verkligen är och den man tror att man ska/behöver vara. Hon har gjort en liknande resa som jag. Känt sig fel i karriär, sagt upp sig och gått hemma i "limbo" i flera månader. Jag har ju inte riktigt samma läge eftersom jag hade en lös plan och en hund. Men väldigt väldigt likt.  Hon pratar ju om meditationen. Hon också. Jag förstår. Jag vet att jag bör meditera - men det finns ett motstånd i mig. Jag vet inte vad det motståndet består av. Håkan kallar mig rastlös. Han har rätt. Jag GÖR saker för att inte stanna upp med mig själv.  När jag var ung/liten kunde jag meditera - utan att jag visste vad det handlade om. Jag kunde sitta och glo i flera timmar. Särskilt vid vattnet. Nu bor jag vid vattnet. Men jag går inte dit. Jag sätter mig inte där. Jag tror att jag är dålig då, tror jag. Jag tror att jag måste prestera, göra. Eller åtmin
Läs mer

Mjuka värden

Har funderat på det som många kallar "mjuka värden". Lite nedlåtande, uttalas orden. Lite i förbifarten. Lite som att "just det, dom också - ja det är klart - dom behövs kanske också ja".  Att man ens kategoriserar det i mjuka värden och andra värden. Vilka är de andra? Tillväxt? Resultat? Budget? Kostnadskontroll? Eller vilka är värdena?  På varje företag pratas det om värdegrund/värdegrund/kultur. Det företaget står för. Det de anställda ska känna i all verksamhet.  Men vad brukar de värderingarna handla om? Är inte det "mjuka värden" så säg? Det mänskliga. Det mellanmänskliga. Relationer. - Men det kommer som nåt "extra". Nåt som inte ingår i det övriga. Nåt man måste påminnas om och liksom "knö" in i resten av arbetet. Det är så konstigt. Allt vi gör handlar om relationer. Magnus Helgesson sa att prestation alltid föregås av relation. Vad vi än presterar måste föregås och omges av en relation med en eller flera personer. Vi kan inte
Läs mer