Sen sist
Snabb resumé: Åkte tåg hem, träffade nästan Annika Lantz, fick ett bord, pratade allvar, AW, städade, shoppade och hade tant-träff. Ungefär så har det varit sedan sist.
Förklaringar:
Tåg från Sthlm till Gbg på torsdagen. Bredvid mig satt en man som plockade fram ett kassettband (!) och ett par bauta-hörlurar. Sneglade lite på honom och tänkte att det var rediga doningar, jämfört med min lilla musikmaskin med små öronpluppar. Efter bandet och kupolerna för öronen halade han fram en vit iBook. Sedan hörde jag röster. Och den ena var absolut Annika Lantz's röst. Det KAN ha varit så att jag (nästan) hörde en opublicerad intervju med Annika Lantz. Och som bakgrundsljud hennes barn. Har jag nästan träffat en kändis då eller...?
Snett framför mig satt en kille som läste sportbilagan. Han är nog den första jag har sett någonsin som verkligen LÄSTE sporten från början till slut. Hmm, stånk, tänkte jag. Då ringde hans telefon. Ingen töntig Ericsson-trudelutt där inte. Nä, radiosportens signatur, såklart... Han pratade med nån kompis och samtalet gick ut på att han skulle resa och samtidigt hinna med så många matcher som möjligt. Vet inte vilken sport det handlade om. Genuint intresserad, kanske? Jobbigt. För en sån som jag.
På fredagen fick jag ett bord. Ett skrivbord! Tomt förvisso. Men det är "mitt", typ. Samlade mig hela dagen för det allvarliga samtalet jag skulle ha med chefen. Visst, det blev allvarligt, men hon tog snabbt död på min självömkan.
Sedan "efter jobb". På the Lounge. Drack öl. Drack öl igen. Drack drink. Och en till. Och en till igen. Jättegott, men dyr läsk... Sen var det "the place" såklart. Men varken jag eller Grannika var på humör. Jag var väl sur som vanligt eller nåt och hon hade ont i magen. Blev ingen riktig "halla-ballooo" av det där.
Lördagen var till för städning, livsmedelsshopping och middag. Hela gänget från ADB kom samtidigt. Det är ordentligt ovanligt att det händer. Det dracks vin och åts grillspett (som F hade marinerat finfint) och spelades spel tills Cais amningspump inte orkade mer (och inte hon heller). Men det var skitkul. Många asgarv och cyniska utrop. F var hos barnvakterna i huset bredvid, och när han kom hem var vi högljudda, påstår han. Kan jag aaaldrig tro. Inte vi inte.
Så. Det var en allt-i-ett-blog. Idag är det regn, sega ostbågar och deckare som har stått på dagordningen. Rätt OK. Snart blir det mer vin. Ett liv i dekadensens tecken.
Förklaringar:
Tåg från Sthlm till Gbg på torsdagen. Bredvid mig satt en man som plockade fram ett kassettband (!) och ett par bauta-hörlurar. Sneglade lite på honom och tänkte att det var rediga doningar, jämfört med min lilla musikmaskin med små öronpluppar. Efter bandet och kupolerna för öronen halade han fram en vit iBook. Sedan hörde jag röster. Och den ena var absolut Annika Lantz's röst. Det KAN ha varit så att jag (nästan) hörde en opublicerad intervju med Annika Lantz. Och som bakgrundsljud hennes barn. Har jag nästan träffat en kändis då eller...?
Snett framför mig satt en kille som läste sportbilagan. Han är nog den första jag har sett någonsin som verkligen LÄSTE sporten från början till slut. Hmm, stånk, tänkte jag. Då ringde hans telefon. Ingen töntig Ericsson-trudelutt där inte. Nä, radiosportens signatur, såklart... Han pratade med nån kompis och samtalet gick ut på att han skulle resa och samtidigt hinna med så många matcher som möjligt. Vet inte vilken sport det handlade om. Genuint intresserad, kanske? Jobbigt. För en sån som jag.
På fredagen fick jag ett bord. Ett skrivbord! Tomt förvisso. Men det är "mitt", typ. Samlade mig hela dagen för det allvarliga samtalet jag skulle ha med chefen. Visst, det blev allvarligt, men hon tog snabbt död på min självömkan.
Sedan "efter jobb". På the Lounge. Drack öl. Drack öl igen. Drack drink. Och en till. Och en till igen. Jättegott, men dyr läsk... Sen var det "the place" såklart. Men varken jag eller Grannika var på humör. Jag var väl sur som vanligt eller nåt och hon hade ont i magen. Blev ingen riktig "halla-ballooo" av det där.
Lördagen var till för städning, livsmedelsshopping och middag. Hela gänget från ADB kom samtidigt. Det är ordentligt ovanligt att det händer. Det dracks vin och åts grillspett (som F hade marinerat finfint) och spelades spel tills Cais amningspump inte orkade mer (och inte hon heller). Men det var skitkul. Många asgarv och cyniska utrop. F var hos barnvakterna i huset bredvid, och när han kom hem var vi högljudda, påstår han. Kan jag aaaldrig tro. Inte vi inte.
Så. Det var en allt-i-ett-blog. Idag är det regn, sega ostbågar och deckare som har stått på dagordningen. Rätt OK. Snart blir det mer vin. Ett liv i dekadensens tecken.
Kommentarer
Slappna av, my ass... ;-)