Ilskebyttan

Förresten. Är gräsänka igen. Fick inatt sms från varje flygplats som F passerat sen jag lämnade honom på Landvetter igår. Han verkar ha fått med både sig själv och bagaget till Indonesien, sådär 24 timmar senare. Skönt. Nu ska han tillbringa sin tid i staden Semarang, där han ska vara ett tag och sen dra vidare till Singapore via Djakarta för att komma hem runt den 14/9. Man är gift med en globetrotter... Bara han kommer hem sen efter sina hjältedåd, så är jag bara glad för hans skull. Synd bara att såna där jobbresor mest innebär vistelse i hotellrum, kontor och flygplatser. Brukar inte bli så mycket tid för "runt-tittning". Men om jag känner honom rätt, kommer bloggen att uppdateras mer eller mindre regelbundet med foton, så att även vi hemmaråttor får oss lite Asien till livs.

Snor lite uppslag från andra eftersom ron att skriva för egen maskin, ur eget bagage, inte riktigt infinner sig. Tror att det kommer att ordna sig, men just nu prioriteras avkoppling, bokläsning och att hantera vardagen i rimlig takt och ton... Nå. Jag läser ju dagligen bloggen Jag och mitt hem , och idag hade bloggvärdinnan lagt ut en tävling som jag fann "very interesting". Allstå har jag lagt till en länk även på min lilla sida och berättar det här: Kolla in Vävra keramik . Inte bara för drej-tävlingen, utan för att det finns grymt många fina saker där! Och inte är det långt hemifrån heller. Jag har drejat en gång i mitt liv, och jag blev helt frälst, fast och fascinerad. Drejning ingår nog i min dröm om den egna gården, med hästarna, hundarna, hönorna och fåren och den fenomenala affärsidén som tillåter arbete hemifrån. Haha... Dream on, fyrtioårskris...

Om någon mot förmodan skulle undra vart jag tog vägen, så kan jag tala om att jag är här. Men jag orkar inte hitta blogginspiration just nu. För mycket tankekraft går åt till jobbet och till att lära mig att koppla av från jobbet och säga nej när så krävs... Ett par incidenter har väckt mig från de självuppoffrandes land. I hope. Men annars kan jag berätta att jag sprang Midnattsloppet igår (=inatt) och det gick bättre än jag trodde att det skulle. Kom runt på cirkus den tiden jag hade förväntat mig, sprang i princip hela tiden och var varken lealös eller svimfärdig efteråt. Det bästa var att maken och grannmannen var med in som stöd. De skulle "fika" under loppet, men de hann inte med så mycket. Dök upp på ett par platser och lekte paparazzisar i stället. Det var skönt att ha dem där! De offrade en lördagkväll på mig. Gulligt!

Lite mer om vattnet och bristen på detsamma. Fick ett erbjudande från de rara grannarna om att få använda deras dusch ikväll om vi vill, trots att de inte är hemma. Vad skulle vi göra utan dem...? Hur som helst fick jag veta av A att den ena toastolen hade stått och runnit när hon kom in på hemlighuset en gång igår. Den slutade när hon hade spolat, men där har vi förmodligen boven i vårt eget vattendrama (för inte är det nån vattenfestival, inte). Har den stått där nån halvtimme eller timme, så har ett antal liter hunnit ut i avloppet och brunnen blevo sålunda tom... Idag sparar vi så gott det går och hoppas att det ska fylla på sig och klarna. Att den går långt nere på botten och försöker pumpa räcker säkert som förklaring till att det kommer upp en massa goja. Så kanske var det inte fel den här gången, mer än att våra vattenklosetter får för sig saker ibland. Men tröttsamt är det ändå.

Inte heller den här sommaren blev det nåt vettigt av den hopplösaste platsen i trädgården. Inget jag planterar där överlever. Har testat temyntor, riddarsporrar, stormhattar, timjan, kattmynta och... allting dör! Utom Kärleksörten och Johannesörten! Jamen visst. Istället för att motarbeta kanske man ska försöka en annan strategi? Så igår åkte jag till favoritplantskolan och köpte en korg full med fetbladsgrunkor. Rosenrot, Gyllenfetblad, mer Kärleksört och Taklökar. Hem och röjde gräs för femtielfte gången. Hällde på jord och tryckte ner de nyinköpta grönsakerna. Nu jämrans ska väl något kunna överleva och konkurrera ut gräset? Jag kom överens med Johannesörten också om att jag ska sluta dra bort honom. Han får vara kvar. Han vill ju det.

Igår sinade den förb... brunnen igen. Så trötta vi är på detta nu. Vi har tryckt brunnshålet. Vi har lagat pumpen. Vi har lagat den lite till förra veckan. Och igår kväll var trycket nere på "nada". Trodde direkt att pumpen hade stannat, så vi stängde av strömmen till den och vandrade med grannarna hem (vi hade just avslutat en omgång DVD-TP) för att få lite av deras vatten. De är så snälla! Vi fick en hel dunk! I morse testade vi att starta pumpen igen - och då gick trycket upp!!! Fattar ingenting. Har spekulerat hela morgonen i vad som egentligen händer. Gjorde vi slut på vattnet igår kväll? Eller har backventilen blivit igenkorkad av smuts och sen kommit igång igen? Eller har tryckningen ingen effekt längre? Eller va-f...? Provade att spola lite i kranar och toaletter och till en början verkade det hålla - förutom att vattnet som kommer ur kranarna är gult, grumligt och smutsigt. Men efter någon timme orkade inte pumpen trycka upp vattnet. Stängde av den och väntade. Just ...

Två dagar efter hemkomsten från Kalmar återvände vi till Småland. Precis som förra året blev det mycket av det där landskapet även den här sommaren. Den här gången var det den efterlängtade kräftskivan som skulle gå av stapeln. (Töntigt uttryck i modernt språk. "Gå av stapeln". Nå, man vet vad man menar...). Förra året blev det ju ett snöpligt avbrott i kräftskivetraditionen. Vi kom inte ens genom stan, när värden ringde och berättade om magsjukan som brutit ut. Då vände vi hemåt igen, väldigt besvikna. Så i år var det verkligen nödvändigt att den blev av som den ska bli av. Och det blev den. Vi fick spagetti och köttfärssås när vi kom. Precis som vanligt. Barnen badade och matade ankor. Precis som vanligt. Vi spelade kubb. Också det precis som vanligt. Och på kvällen dukades kräftorna fram underkastat diverse ritualer. Dels pga sed och tradition, och dels pga värdinnans hyperallergi som innebär ett nästan sterilt förfarande à la operationssal när de små djuren ska hanteras. ...

Vi åkte till Kalmar tillsammans med grannfamiljen v 31. Bodde på ett s k lågprishotell . Standarden var nog ganska "lågpris", men själva priset i sig vet jag inte om jag tycker att man kan sätta epitetet lågt på. Men det var trevligt. Vi promenerade runt en hel del. Vi var på Lammet & Grisen . Vi var på slottet : Vi åt och drack gott. Vi var i domkyrkan . Barnen badade vid Kattrumpan (eller kattarslet, som en dotter nära mig sa när hon var lite trött på att gå omkring). Vi såg en rosa-lila-metallic-lackad Audi TT. Vi fotograferade ankor och svanar. Vi gjorde alltså i stort sett det man ska göra som turist i Kalmar, tror jag. Måndag åkte vi dit. Torsdag åkte vi hem. Med ett traditionellt stopp vid Strömbergshyttan inkl obligatoriskt våffelintag och besök i "outlettarna" som finns där intill.

Jag var alltså inte helt "way out" i det här inlägget. Men det kanske ägarna av det kända mobila nöjesfältet är?

Åsså några bilder på mammas odjur.

Och medan gästerna passar på att besöka vårt hem när jag inte är där, så sitter jag ensam på klipporna i norra Bohuslän och tycker SÅÅ synd om mig själv... I Australien pratar man om Drömspår. Undrar om detta är ett sånt. Ett tecken är det väl i alla fall.

Och nyss läste jag detta . Återigen blir man helt överraskad och chockad över hur oförutsägbart livet är och hur fort saker händer. Tackade nån för pappas änglavakt vid midsommar. Nu är det nog dags att tacka igen. För att K kommer dit hon ska med livet i behåll.

Mitt senaste inlägg kanske tarvar en förklaring. Efter att nyss ha förklarat att jag är arbetsskygg, så kommer raskt ett inlägg om att jag jobbar på semestern... Det verkar ju helt "bängt". Och det kanske det är - men inte så puckat som det verkar. Eftersom jag är en velig person, har jag ett par olika yrkesutbildningar i bagaget (eller nja, den ena är mer "yrkes" än den andra, men ändå). Så för att hålla liv i traditionen gör jag några dagar i en byggnad inte långt från det här , verksam i mitt ursprungsyrke. Och när man glider in sådär under ett veckoslut plus lite till, som glömsk vikarie, så är inte kraven enorma. Jag ska ta hand om det som blir, men behöver inte bry mig om allt annat som man brukar behöva bry sig om på en arbetsplats. Så i mellanperioderna gör jag inget särskilt, mer än att titta ut genom fönstret betraktandes segelbåtarna på det solglittriga havet. Och på kvällarna sitter jag här och dricker vin. Eller i mammas trädgård. Och dricker vin... De...

Jobba på semestern...är det väl ingen som vill? Men jag gör det ändå. Igen. Ikväll åker jag till mamma. Hennes residens får vara mitt hotell under några dagar. Det brukar vara ett alldeles förträffligt hotell. Så jobbandet, det blir liksom semester ändå.

Skruva med den här ni:

Nån som minns soffan som jag fick alldeles gratis? Den var grön, men fin. Nu är den sakta på väg att bli ännu finare, tror jag. Det är ingen lek att få bort färgen, men det går sakta och kanske lite osäkert. För nån timma sen stod det lågor från den...men om man inte tittar så noga kan man tro att brännmärket är en kvist. Åtminstone det märket. Övriga större lite mörkare ytor är kanske svårare att dölja. Men! Tanken är att den ska bli vit så småningom. Eller gräddfärgad. Eller ljusgrå. Eller...

Har läst nätupplagan av Aftonbladet några gånger idag, precis som jag brukar göra. Varje gång fastnar jag på rubriken till länken till den här artikeln (rubriken är inte likadan när man "klickat in sig" - man måste leta upp den på huvudsidan). Den stör mig. Och det visade sig att den stör F lika mycket. Vet inte om det är gamla Robinson-avsnitt som lägger sig i. Eller om det bara är våra egna hjärnkontor. Men störig är den. Och på nåt sätt härjar jag mentalt i meningen och stuvar om så att ordföljden blir en annan. Förmodligen gjorde rubriksättaren också det. Mentalt. Och så blev det såhär. Men vad skulle han/hon ha skrivit?

Jag tror att jag är arbetsskygg. Det måste jag vara. När det som närmast kan jämföras med lycka, bara och endast inträffar på fredag eftermiddag. Och euforin bara infinner sig om fredag eftermiddag också är början på semestern. Snackar aldrig i termer som lycklig och glad annars i det vanliga jobbarlivet. Jag är ju en arg tant... Jag är inte gjord för att arbeta. Nä. Hemmafru med kattpensionat. Det skulle vara det enda tillämpbara på en sån som jag. Egentligen. Men nu är jag gift med en ovanlig en. Han går och väntar på att jag ska tjäna pengar gräset. Så att han kan gå hemma. Hemmaman med hund. Jobbigt. Ingen vinner. Båda jobbar. Båda hyllar ledigheten. Båda drömmer om att slippa. Båda har gjort ett dåligt kap...

Och nyss fick jag veta att regnbågen har vält . Ska man börja bli rädd nu? - Nä. Det bestämmer jag att man inte ska. Det är nog fortfarande viss skillnad på Axels portabla tivoli och sveriges bästa nöjespark. Det måste det vara...

Om jag någonsin flyttar från det här huset så vet jag en sak jag kommer att sakna. Vi har bott här i snart tre år, men det är först det här året vi har hunnit före fåglarna. Och det inte inom ramarna för vad jag borde stoppa i mig , och man får lite ont i magen, men känslan av att stå mitt i ett körsbärsträd och bara proppa munnen full, står över alla kostregler i världen. Och jag behöver varken köpa eller palla. Kan bestämma helt själv hur många jag kan äta. För det står i VÅR trädgård.