Grejer
OK. Varje dag var det ju. Det får vara godkänt om jag bloggar OM varje dag, om än inte skapar inlägg lika regelbundet. Förresten. Cornelias stövel-utmaning är antagen men inte publicerbar än. Även om jag mest travar omkring i svart svensk trätoffel...
Lördagen då. Fredagkvällen blev ju som vanligt tillbringad i goda grannars lag, inkl vin och film (ännu ett moment att minnas och hylla), så lördagmorgonen var lite trög. Men jag kom mig upp och ut med grannan och stavarna. Vi gnällde oss genom hela promenaden, och den blev inte lika lång som den borde, men vi känner oss ändå ganska duktiga när vi övervinner kroppens motvilja och går ändå. Bara det är en seger. Sen var det städ, slänga på återvinning och läsa. Att få ta en timme och bara läsa. Det är najs. Just nu (på Camilla Läckbergs rekommendation) Busters öron. Bra bok. Framåt kvällen kom mamsen och då blev det mat och vin. Mums. Och tidig nattning.
För i morse bar det av till Moheda. Ja. Moheda. Alla som antingen känner mig eller läser bloggen lite då och då, vet att jag bor ganska nära Göteborg. Moheda är inte nästgårds, inte. Men svärmor hade fått en idé, och då är det bara att fullfölja. Jag, mamma, svärmis och svärmis kompis åkte i sisådär tre-fyra timmar för att stå i kö till Östregårds loppmarknad. Vi var där i ca två timmar och sen åkte vi hem igen... Det var en trevlig utflykt och ett utmärkt tillfälle för mig att öva. Öva på att se träden i skogen, liksom. Först såg jag bara en nästan suddig smet av saker, saker och några saker till. Och för att se den där smeten var jag tvungen att bumpa och knuffa mig fram mellan många människor. Så ett tag höll jag på att ge upp. Men med hjälp av lite mental träning pushade jag runt mig själv ett varv till, och se! Jag hittade grejer. Små, men ändå. Grejer. När vi åkte hem hade nog jag nästan köpt mest i alla fall. Trots min ovana.
Och när vi kom hem väntade god mat och vin igen! Jag menar - visst kan man ha det sämre?
Lördagen då. Fredagkvällen blev ju som vanligt tillbringad i goda grannars lag, inkl vin och film (ännu ett moment att minnas och hylla), så lördagmorgonen var lite trög. Men jag kom mig upp och ut med grannan och stavarna. Vi gnällde oss genom hela promenaden, och den blev inte lika lång som den borde, men vi känner oss ändå ganska duktiga när vi övervinner kroppens motvilja och går ändå. Bara det är en seger. Sen var det städ, slänga på återvinning och läsa. Att få ta en timme och bara läsa. Det är najs. Just nu (på Camilla Läckbergs rekommendation) Busters öron. Bra bok. Framåt kvällen kom mamsen och då blev det mat och vin. Mums. Och tidig nattning.
För i morse bar det av till Moheda. Ja. Moheda. Alla som antingen känner mig eller läser bloggen lite då och då, vet att jag bor ganska nära Göteborg. Moheda är inte nästgårds, inte. Men svärmor hade fått en idé, och då är det bara att fullfölja. Jag, mamma, svärmis och svärmis kompis åkte i sisådär tre-fyra timmar för att stå i kö till Östregårds loppmarknad. Vi var där i ca två timmar och sen åkte vi hem igen... Det var en trevlig utflykt och ett utmärkt tillfälle för mig att öva. Öva på att se träden i skogen, liksom. Först såg jag bara en nästan suddig smet av saker, saker och några saker till. Och för att se den där smeten var jag tvungen att bumpa och knuffa mig fram mellan många människor. Så ett tag höll jag på att ge upp. Men med hjälp av lite mental träning pushade jag runt mig själv ett varv till, och se! Jag hittade grejer. Små, men ändå. Grejer. När vi åkte hem hade nog jag nästan köpt mest i alla fall. Trots min ovana.
Och när vi kom hem väntade god mat och vin igen! Jag menar - visst kan man ha det sämre?
Kommentarer