Utsikt från ett sjukhusfönster

Bildkvaliteten kunde varit bättre, men inte utsikten. Den här vyn är en av anledningarna till att det inte känns så tungt att jobba på semestern.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Leila dök upp från "ingenstans". När jag lyssnade på henne i en av de poddar hon varit med i kändes det som att det var meningen. Just nu. Just här var det meningen att hon skulle dyka upp i mitt liv.  Det känns som att jag kan få kraft i min historia - för det är det hon har sett till att få i sin. Nu börjar Business Essentials. Jättepirrigt men skitbra. Jag vill tänka att det är ett tryggt ställe där jag kan vara och visa mig själv i ett gäng av människor som är på ungefär samma plats.  Det blir ett nytt sätt för mig att våga ge mig ut på lite gungfly, utanför min egen trygga låda. Jag gjorde ju rörelsecoach-kursen. Jag har haft övningsklienter för både kost och rörelse. Jag har vågat. Och vunnit utveckling och stolthet. Rakare rygg.  Då ska jag våga detta också.
Läs mer

Ord som betyder

När jag var ung och grubblig(are), samlade jag på ord. Enstaka eller i rader efter varann. En favorittext hade jag länge sparad. På en post-it-lapp. Orden noggrant plitade med silverpenna (modernt då). Jag kan fortfarande höra den ibland när den tar plats och överröstar hjärnvindlingarnas tankesnurror. Idag finns the internetz. Idag kan man hitta vad man vill, även om silverlapparna för länge sen är bortslarvade. Såhär stod det: Husk at glemme bagateller.  Husk at nemme hvad det gælder.  Husk at elske, mens du tør det.  Husk at leve, mens du gør det. Piet Hein, hette han.
Läs mer

Inre läkning

Börjar förstå vad inre läkning är. Har aldrig tänkt på begreppet egentligen men Leila gör det klarare. Det är att minska avståndet mellan den man verkligen är och den man tror att man ska/behöver vara. Hon har gjort en liknande resa som jag. Känt sig fel i karriär, sagt upp sig och gått hemma i "limbo" i flera månader. Jag har ju inte riktigt samma läge eftersom jag hade en lös plan och en hund. Men väldigt väldigt likt.  Hon pratar ju om meditationen. Hon också. Jag förstår. Jag vet att jag bör meditera - men det finns ett motstånd i mig. Jag vet inte vad det motståndet består av. Håkan kallar mig rastlös. Han har rätt. Jag GÖR saker för att inte stanna upp med mig själv.  När jag var ung/liten kunde jag meditera - utan att jag visste vad det handlade om. Jag kunde sitta och glo i flera timmar. Särskilt vid vattnet. Nu bor jag vid vattnet. Men jag går inte dit. Jag sätter mig inte där. Jag tror att jag är dålig då, tror jag. Jag tror att jag måste prestera, göra. Eller åtmin...
Läs mer