Ilskebyttan

Fler bilder från min promenad på nyårsafton kommer här. Jag gick från piren till det fina grönområdet mitt i stan - Kowloon Park. På väg till parken passerar man en gångbro. Om man tittar ungefär i mitten av bilden syns en annan inglasad bro. Alldeles över den på höger sida, 12 vån upp, bor vi. Julstjärneplantering i Kowloon Park. Som sagt. Lite annat än hemma. Detta var också lite annat än hemma. Tur att jag inte var supernödig. Hade inte riktigt lust att prova. Lite konstigt var också att dörren öppnades inåt. Jag lutar mig mot dörren när jag tar kortet. Gissa om jag höll på att sätta foten i en potta när jag gick in... Plié? Eller vad kan det heta? Nån yogaställning? Praktiskt att kunna vila benen ett i taget sådär.

På dagen den 31/12 var jag ute på små egna promenader. Först hittade jag rätt väg till piren som jag hade irrat till en annan dag. Tog några bilder där: Högt hus. Ont i nacken. Delfinfamiljen var lite enformig i sin show. Hus med hål i. Guldklossarna. Om man tittar noga förstår man vad som väntar när det blir mörkt. Pir. Här vill jag stå kl 12. Kanske någon mer än jag? Hong Kong island. Ständigt i dimma. Också Hong Kong island. Hit ska vi rikta blickarna på natten. Högt bostadshus... Mer pir. På baksidan av det där bor vi. Vi snackar julstjärnor här. Inga små futtiga enstammade saker på julbordet. Nä. Här är det ordentligt.

Före fyrverkerierna behövde vi ju äta. I vanliga fall äter vi buffé à la knytkalas hos vänner. Så kunde det ju ändå inte bli idag, så då kunde det lika gärna bli helt annorlunda. Vi travade upp längs en (som alla andra) mer eller mindre avstängd gata, klev in i en liten port, tog brandtrappan (!) upp och hamnade i en indisk restaurang. Jag mådde ganska dåligt när vi satte oss och blev rädd att det skulle blir värre. Såg mig själv ligga på bår hos Hong Kong-doktor på nyårsnatten. Svettades och mådde allmänt dåligt. Tyckte att det tryckte mot höger njure. Min kloka make undrade hur mycket jag hade druckit under dagen - och det var ju inte så mycket när jag tänkte efter. Så efter att ha druckit upp både mitt och hans (kran-)vatten, blev jag piggelin igen. Matlusten infann sig inte riktigt fullt ut tyvärr, men jag fick i mig lite av varje av den indiska buffén. Lamm, curry, kyckling, grönsaker, nan-bröd, konstiga såser, raita med konservburks-fruktcocktail (kände igen röda bäret...). Och n...

Ojoj. Nu ska jag komma ikapp mig själv. Man ser, hör och luktar på så mycket att det blir alldeles fullt. Tänker hela dagarna att "detta måste jag skriva" om, men så upplever vi nåt nytt, och listan blir lång i lilla skallen. Det första jag kommer på nu är i alla fall den mycket märkliga bil med försäljning som vi passerade igår. Jag såg på långt håll att det stod Cialis med stora bokstäver på den lilla lastbilen, och tyckte nog att snittet på bokstäverna såg bekant ut. Och man vet ju inte. Det kanske är en lukrativ bransch - att sälja erektionsfrämjande medel genom en lastbilslucka på gatan i den här staden? Konstigare kanske har hänt? Dessutom fanns en bild av ett Cialis-paket på andra sidan, såg vi sen. Men när vi kom fram blev det dock ännu konstigare... Det de sålde var inte piller, vad vi kunde se. Men snarlikt? Beroende på hur man ser det... En glad kille stod bakom disken och sålde...frusna bananer.

Några bilder, utan inbördes ordning eller ranking: Mitt emot hotellentrén. Typiskt hongkongskt skyltfönster...? Kolla den stabila byggställningen. Och då tar jag kortet från tolfte våningen. Det småregnade lite på morgonen. Ett paraplymyller är på g. Det kan vara neon och blink. Och det kan se ut såhär. Ojs. Vi åkte lite långt för att komma kort. Slurp. Frappocino. Som kaffemilkshake. Miffo. Eller nä. Miffy. Mååånga miffyn. Varken miffo eller miffy men nåt annat som skulle knyta an till julen, tror vi. Kolla benen. Hong Kong Island i dimma. Piffad pir. Piffade miffyn. Hongkongianerna verkar gilla purpurjul. Och SKF? Liiiila . Juldekorerat ordentligt. Lila. Neon. Stor TV. Klart.

Inget bagage än, ifall nån undrar. Har försökt ringa det där numret som den vänlige "förlorat-bagage-mannen" gav mig, men det har varit upptaget varenda en av de säkert 11 gånger som jag har ringt idag. Så jag har försiktigt fortsatt nödshoppingen idag. Ett par tröjor, en BH, rakhyvlar, hårsnoddar och strumpor. Dock kom jag ut ganska sent pga jobbig urinvägsinfektion som hotade att ta över hela föreställningen. Men efter en stund gick jag ändå ut och vågade mig till en drug-store. Tänkte köpa nåt alternativt som tranbär eller nåt annat magiskt och naturligt enligt den kinesiska medicinen, men tji (eller chi?) fick jag. Mannen i affären prackade barskt på mig en medicin som var det enda möjliga, enligt hans åsikt. Svarta små piller som jag ska ta fyra ggr om dagen. Jag frågade om det var farligt men då fnös han bara. Så nu knaprar jag piller och äter tranbär och dricker vatten och kissar orange... Hoppas att det funkar. På eftermiddagen skulle det ätas och shoppas mer. Och åka...

Jag kan tänka mig hur mycket som helst att skriva om härifrån HK. Alla intryck. Fukten i rummet. Alla kineser. Det kitschiga julpyntet. Den ibland väldigt goda och ibland väldigt konstiga maten. De höga bergen. Husen som ser ut som jättehöga staplar av de små kvadratiska legobitarna och som har en luftkonditioneringsgrunka vid varje lägenhet och små torkställningar som hänger ut från varje balkong. Tänk att råka tappa den nytvättade BH'n från 43'e våningen... Gatorna myllrar, trottoarerna myllrar och butikerna myllrar. Av kunder såklart, men också av anställda. Jösses. De är hur många som helst. Och de attackerar en med små rosa kundkorgar i plast att plocka saker i och pratar svårförståelig kines-engelska. Men nu måste jag spara på batteri på datorn och ska ge mig ut på stadens gator en sväng, så jag skriver inte allt idag...

Är lite lat och kopierar därför in mina senaste statusuppdateringar från FB här: har äntligen landat i Hong Kong efter att till slut ha blivit av med både resfeber och bagage. Finnair får nog lite att ta i när alla vi bagagelösa kommer hem... Man inser inte vad man har förrän man inte har det. Här måste shoppas, allt från linsvätska till strumpor. håller också på att vakna till efter en liten tupplur. Sen ska vi ut i myllret igen. Hittills verkar allting vara väldigt mycket. Många höööga hus, många människor, många berg, många klocksäljande indier och mycket lukter. Det luktar en blandning av avgaser, parfym, "kinamat" och fuktig luft. har ätit koreansk buffé med "gör-det-själv-grillning". Smaskigt. De konstiga efterrätterna var dock lite mindre smaskiga. Söt soppa med potatis? Liten burk jello? Torr kompakt liten söt brödbit med kristyr? Vad får det lov att vara? - Nu är jag attans trött men vi ska nog ut en sväng till. Rapporter kommer löpande. skyndar mig att kop...

Jag och min prommiskompis råkade på årets gåskonferens på ängsmässan för en stund sen: (sorry för fotokvaliteten men bättre en mobilkamera i fickan än tio kameror hemma...)

Det har sugit i bloggtarmen länge nu, men rädslan för att stress och prestationspress ska blockera skrivlusten har varit större än modet att logga in på blogspot. Men idag kände jag mig ensam och sorgsen och då behöver jag skriva av mig. Detta är verkligen tidernas märkligaste jul i mitt liv. Inte ens när jag var ung och jobbade julafton på sjukhemsavdelningen var det konstigare. De senaste åren har vi ju faktiskt hittat våra egna "julspår" i familjen. En frid lägrar sig över huset och alla fyra anstränger sig lite extra för att bibehålla julstämningen. Vi dricker lite glögg, äter mycket godis, eldar i brasorna och öppnar många paket. Sen brukar juldagen fortsätta i ett lugnt tempo, men tillsammans. I morse vaknade jag av att F gick upp tidigt. Inget ovanligt. Men sen kom han tillbaka och satt på min sängkant en lång stund och jag kände hur hela hans kropp och själ verkligen INTE ville åka iväg. Men han var tvungen och nu sitter han på planet till Hong Kong efter att ha spend...

Tåget far fram. Det gnisslar. Piper ibland. Luktar. Illa mest. Några sover. Några mumlar. Andra pratar HÖGT så att alla hör hur viktiga de är. Nu piper en telefon som ingen svarar i? Nu heller. Är väl sjunde gången nu. Har ätit en landgång. Eller. Jag har ätit garneringen på en landgång. En gegga av ägg, rostbiff och räkor. Nu är jag dåsig och har lite ont i magen. 45 min kvar.

Dagen efter Laleh-upplevelsen skulle dottern ha filmkväll med fyra övernattande tjejvänner. Vi flydde. Det blev kulturkalas igen. Den här gången siktade vi in oss på Liseberg och Taube-scenen. Låter ju lugnt å stilla, eller hur? Men på scenen fanns ett brassband, två piffiga körtjejer och Tom Jones. Eller nä. Det var inte den riktiga Tompan, men det var den riktiga Magnus. Bäcklund. För många halva "Fame". För andra en av vinnarna av Fame Factory. För oss nästan en "jag mötte Lassie". Han sjöng i kompisen U's band strax innan han blev Fame Factory-elev. Bandet förlorade en grym lead singer, nästan innan de ens hade hunnit starta. Han kanske inte har världens utstrålning och han kan inte röra sig så bra på scenen, men jädrar ! vad han kan sjunga - och framför allt härma Tom Jones. Vi fick en kavalkad av idel hits, och det var ett sånt drag! Tyvärr skymdes sikten ibland av de båda Triplarna (Göran Rudbo och Ken Wennerholm) men på nåt sätt kunde man inte säga till ...

Igår började Göteborgs kulturkalas. Brukar jämt missa det och glömma bort alltihop, för att komma på det en vecka senare och ångra att jag inte såg den och den artisten, eller gjorde det eller det roliga. Men igår tog jag initiativ! Kollade hemsidan och hittade vad jag ville se och sms'ade runt till alla möjliga. Slutade med att maken, släktingen och grannan följde med mig in till Götaplatsen för att få uppleva Laleh. Jag har sett henne flera gånger förut och är väldigt förtjust i hennes live-uppträdanden (de är alltid bättre än skivorna - vilket alla fick veta igår...) och jag blev inte besviken den här gången heller. Hon är otroligt musikalisk och leker med rösten och instrumenten och hela kroppen. Hennes musiker ser alltid så glada ut bakom henne - som att de blir överraskade varje gång. Tyvärr strulade nåt strax innan konserten började, vilket gav lite Madonna-tristess en liten stund, men sen kom hon upp på scenen... och inget var längre trist. Jag känner att jag kanske blir li...

Så var man tillbaka i verkligheten igen. Eller vilket är det som är verkligheten? I hissen upp till kontoret i morse åkte jag tillsammans med en solbränd man som såg lika yrvaken och ovan ut som jag. Plötsligt sa han: "Så konstigt det här känns då. Jag sa till min fru i morse: - Måste jag ha strumpor nu också?". Sen undrade vi båda vad som var normaltillståndet egentligen. Ledigt eller jobb? Efter jobbet knatade jag till stan och träffade en gammal jobbkompis på en uteservering. Skönt att få babbla av sig om dumma arbetskamrater, djupa livsfrågor och glada dagar. Kändes lätt att gå genom folkmyllret sen.

Hund och barn har idag varit med om den första lektionen i agility-nybörjar-kursen. Vi var lite nervösa innan, för hur skulle det gå? Skulle hon springa runt och skälla? Utfall? Kissa och bajsa inne i hallen? - Pratar om hunden här alltså... Vovvan var allt lite stissig utanför lokalen när alla andra stod i varsitt "hörn" med varsin mer eller mindre flaxig hund. Men väl där inne gick det hur bra som helst. Hon hade väl inte ork och tid att ta in alla olika dofter och ljud och intryck av diverse pälsiga typer, så det var bara att göra sitt jobb. Jag satt bredvid och tittade på, och det var underhållning av bästa sort.

Igår fyllde min lilla unge 14 år. Alltså. För mig är hon såklart alltid min lilla unge. Men hon håller just nu inte med om epitetet "liten". Vill gärna påpeka att hon snart är stor. En helt vanlig 14-åring alltså... Några nära och kära kom hela vägen till oss igår för att fira henne och äta hennes hemgjorda prinsesstårta. Hundar kom och halkade på köksgolvet, kycklingspett åts en stund efter tårtan, kaffe dracks och presenter ficks. På kvällen upplevde vi dagens sista present. Madonna på Ullevi. Först var det klurigt att hitta en parkering. Sen kom vi in, och sen väntade vi. Först på för-"bandet" Paul Oakenfold. Remix-techno-dunk i trekvart, typ. En låt bra. Två låtar ganska bra. Men efter ett tag blev allt en ljud- och-ljus-smet. Sen väntade vi igen. På Madonna. Vi väntade. Trampade. Undrade. Fick ont i ryggen. Suckade. Väntade. Och mitt i alltihop låste jag min telefon. Smart... Har nyss bytt sim-kort och inte alls tänkt på koderna... Startade om den och kunde int...

Gissa vem...

Den här vill jag vinna. Vill inte ni? Länken utskriven: http://shoppingandfashion.se/vinn-den-perfekta-bloggdatorn-fran-acer/ Tack Cornelia för tipset!

Just det ja. Jag glömde svanarna. Vi skulle grilla på stranden och jag höll verkligen på att tappa förtroendet för grabbarna som idogt försökte få glöd på engångsgrillkolen, när en svanfamilj kom. Nära. Riktigt nära. Pappa svan blev lite ilsk och fräste när vi hade för kort avstånd mellan oss. Men? Det var ju de som kom till oss! Inte tvärtom. Men de tyckte kanske att det var deras strand. Vad de nu skulle göra där. De hade ingen grill eller korv med sig, vad jag kunde se... Grabbarna fick fart på grillen sen och spetten var goooda. Men vid det laget hade svanarna fortsatt till nån annan svandomän.

Nu blir det lite baklängesblogging här. I lördags fick vi komma på kräftskivan i Småland igen, trots att vi nu har en stor lurvig ny familjemedlem som åsamkar vissa besvär hos vissa individer. Vovvan fick inte gå in, helt enkelt, och på natten sov våra tre barn (två tonårstjejer och en stor hund) i tält. Det är omskrivet här . När vi kom dit, plumsade genast G i vattnet som vanligt, och efter kom hund. Sen skulle hon rengöras också (hunden) och tjejerna fick kämpa lite. Men efteråt var hon fräsch som en nyponros. Som vanligt hade jag med mig den enda ätbara kräftsorten till mig - de rosa från salta havet - och som vanligt fick jag utstå lite lagom med spe för det. Men jag måste erkänna att de är rätt snygga att se på, de röda: Efter kräftskivan med (numera) traditionell kräftfrukost för vissa, åkte vi vidare till Västervik och den bokade campingstugan här . Grannarna fick tag på en stuga i sista minuten och kom dit ungefär samtidigt. Vädret var på vår sida (eftersom östkusten tillfälli...