Jobba eller leva

Det händer inte så mycket. Gå upp gå till jobbet jobba jobba hela dan, eller hur nu Ebba sjöng. Ebba Grön alltså.

Jobbet är liksom det som händer. Så borde det inte vara väl? Man ska ta vara på dagen. Carpe diem. Leva nu. Ha en värdefull fritid. Och allt det där. Men här finns en tendens att bara jobba. Hur ska man ändra på det? Borde ha åtminstone en grej per vecka att se fram emot. Inte bara tvätten, soffan, TV'n och maten.

Sprang lite i morse och kom sent till jobbet. Men det kändes helt OK. Områdeschefen hade mött mig på vägen 06.47. Fint med vittnen när man är så där imponerande duktig... Sprang i trekvart och det får väl vara godkänt. Eller. Klart att det är. Inte väl och inte bara godkänt utan riktigt bra.

När jag kom hem för en stund sedan satt granntjejen på studsmattan tillsammans med en kompis. "Får vi spela?" frågade hon ganska snart. Kändes som att hon väntat på att nån skulle komma hem så de fick gå in i spelhålan. Tänk att det kan vara så kul att sitta i vårt röriga lilla (verkligen litet!) rum och glo på den dammiga TV'n med spelkontrollen i näven. Härligt ändå att hon vill komma hit trots att inga av våra barn är här. Känns som ett godkännande. Som den där stämpeln som tomten sätter i baken på dockan i tomteverkstan på julafton. Men på oss står det "OK granne".

Snart kommer nog F hem med sin spännande bil. Den har ju levt ett eget aktivt liv de senaste dagarna. Undrar vad verkstadsnissarna sa om det... Hoppas att den visade upp sina konster för dem! Ryckningar i centrallåset kan inte vara den vanligaste bilåkomman... (Haha, "åk"omma för en "åk"lagare).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Leila

Inre läkning

Mjuka värden