Springare eller bonde?

Är jag en springare? Löpare? Joggare? Jag har ALLTID sett mig själv som en oformlig, fet, klumpeduns. Fullständigt ovig, stel och med obefintlig kondition. Jag har vetat (åtminstone förutsatt) att alla i min omgivning ser mig på samma sätt.

Men vad är det som har hänt nu? Har alla andra fattat men inte jag? Vad ska man annars tro när en av fotbollsmammorna helt självklart frågar om jag ska "jogga eller?" när jag sitter kvar i bilen ett par minuter när jag lämnat dottern vid fotbollsträningen. Mamman i fråga hade inte ens sett mina joggingskor. Och ändå frågar hon! Utan ett endaste uns ironi i rösten. Däremot lite avundsjuka och beundran kanske.

Fattar ingenting. Skulle jag? Vara en som tränar? Nänä. Aldrig. Visst, jag springer 2-3 ggr i veckan sen midsommar, men tränar? Nix. Inte jag. Det är bara en tillfällig nyck. Elefanten som dundrar runt i skogen lååångsamt, i tron att det nog banne mig är bättre att röra på sig än att inte göra det. Och sen när vintern kommer lägger sig elefanten i soffan igen. Och växer till sig. Så måste det till en ny nyck framåt vårkanten igen.

Men tänk om det inte är så den här gången? Är det så att det är jag som inte fattat? Är det så att jag faktiskt kan säga att jag numera tränar regelbundet? Om tant doktor frågar mig hur mycket jag rör på mig - kan jag då faktiskt ha ett bra och politiskt korrekt svar?

Det känns så himla konstigt. Min självbild svajar...