Work. Jobb. Kneg. Livet?
Det blir intervju! Konstigt iofs att de verkade vänta på att jag skulle ringa. Först när jag kontaktade dem, blev det fart. Nå. Vi får väl se. Det har blivit en del intervjuer genom åren. Och inte så många (åtminstone inte på senare år) har förändrat något alls, förutom att min intervjuobjektserfarenhet ar växt lite för varje gång.
Blev igår påmind av min förra chef att jag hänger i luften. För min nya chef har missat en månad... Men det blev fart på henne också när jag påpekade det. Tänk om man inte gjorde nåt själv. Hur mycket hade hänt då...?
Just nu är jag inne i en sån där "tänker-på-jobbet-dygnet-runt"-period. Det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar är jobbet och jag resonerar med mig själv hela tiden om jobbrelationer, uppgifter, problem etc etc. Tidigare sådana perioder har haft med ångest att göra. Nu är det nåt annat. Men jag undrar om det verkligen är nyttigt. Behöver nog träna på att verkligen koppla bort det när jag är ledig. Livet var väl nåt annat än jobb, eller hur var det? Är det fel uppfattat?
Dottern spelade fotbollsmatch igår. På en vågig fotbollsplan. Den borde inte ens få kallas "plan". När man står på ena sidan och ser bollen "rulla ner" från planen är det nåt som är halvfel va? Dessutom rullade den ner bakom en "kulle". Och på den plana planen bakom oss, TRÄNADE killarna. Asså. Vafan? Tjejerna spelade match. Killarna tränade. Men vem får hålla till på den enda planen som är som den ska? Vilka normer lär sig tjejerna? Well. De förlorade kraftigt (så kraftigt att alla tappade räkningen) men det gjorde inget. De var lika glada i alla fall. En av mammorna påpekade att det kanske hade varit bra med LITE vilja och jävlar-anamma. Det är ju härligt att de bara tycker att det är roligt, men litegrann, bara...? Eller?
Blev igår påmind av min förra chef att jag hänger i luften. För min nya chef har missat en månad... Men det blev fart på henne också när jag påpekade det. Tänk om man inte gjorde nåt själv. Hur mycket hade hänt då...?
Just nu är jag inne i en sån där "tänker-på-jobbet-dygnet-runt"-period. Det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar är jobbet och jag resonerar med mig själv hela tiden om jobbrelationer, uppgifter, problem etc etc. Tidigare sådana perioder har haft med ångest att göra. Nu är det nåt annat. Men jag undrar om det verkligen är nyttigt. Behöver nog träna på att verkligen koppla bort det när jag är ledig. Livet var väl nåt annat än jobb, eller hur var det? Är det fel uppfattat?
Dottern spelade fotbollsmatch igår. På en vågig fotbollsplan. Den borde inte ens få kallas "plan". När man står på ena sidan och ser bollen "rulla ner" från planen är det nåt som är halvfel va? Dessutom rullade den ner bakom en "kulle". Och på den plana planen bakom oss, TRÄNADE killarna. Asså. Vafan? Tjejerna spelade match. Killarna tränade. Men vem får hålla till på den enda planen som är som den ska? Vilka normer lär sig tjejerna? Well. De förlorade kraftigt (så kraftigt att alla tappade räkningen) men det gjorde inget. De var lika glada i alla fall. En av mammorna påpekade att det kanske hade varit bra med LITE vilja och jävlar-anamma. Det är ju härligt att de bara tycker att det är roligt, men litegrann, bara...? Eller?
Kommentarer