Ilskebyttan

OK, det är klart att man vet att alla - precis ALLA - kan läsa vad man skriver i sin blogg. Den finns ju på det där internet, och det där internet kan ALLA läsa på. Och varför ska man skriva en blogg om man inte egentligen innerst inne VILL att alla ska kunna läsa? Det går ju att skriva i vanliga dagböcker annars. Med lås på. Nu skriver jag i en blogg och vet om allt det där - men ändå blir det så påtagligt när någon har läst det man skrivit. Som svärmor t ex. Hon hade ganska bra koll på vad som händer med min bil å sånt... För hon surfar! Till skillnad från vår infrastrukturminster... Kerstin hade t o m koll på den gamla hemsan. Med mina gamla foton. På nåt sätt känns det blandat när det blir så uppenbart att det man skriver är synligt för andra. Man blir stolt - och samtidigt surrar det i huvet av sånt där "undrar om jag har skrivit nåt som jag borde skämmas för" och "hmm...nu kanske människor som trodde att de kände mig får se en helt annan sida - är det bra eller dål...

Hoppsan, nu var det redan slut på julen och nya året närmar sig. Julaftonen var lugn. Inget annat än lugn. Det var vårväder, lökarna trängde sig upp ur jorden, katterna hoppade efter flygfän och vi solade oss. På julafton... Strax innan jul ringde bilverkstadsmannen igen. Jag tyckte nästan synd om honom. Den beställda delen (topplocket?) skulle monteras och det visade sig vara trasigt. "Det känns inte alls bra. Allt har ju gått åt helvete", sa han. Med rätta iofs, men jag hörde hur jobbigt det var... Nu är ju jag en så förstående person, så jag står väl ut då'ra. Eller egentligen är det väl sambon som är förstående, för det är ju hans bil jag använder istället. Och grannan är också ganska snäll...eftersom jag får lifta med henne titt som tätt. Kanske ska bli mer skönt för dem än för mig när (om?) bilen äntligen kommer hem igen. Grannan ja. Hon har släpat runt mig i affärer. Klädaffärer. Och det måste vara en PINA. Jag står ju inte ut med mig själv ensam i affärerna ens......

Från 10 papp via 6 till 10 igen. Toppen alltså. Kommer att kosta det. Slutsatsen är väl att jag köpte en bil med nyinsatt skev topp... Men det kan jag ju aldrig bevisa, så det blir väl bara att hala fram de där tusingarna. Vilket år det nu blir som bilen blir klar. Bevisa förresten. Lönesamtalet blev aldrig ett skrivet avtal, utan överenskommelsen fastslogs med ett handslag. Hur kunde jag vara så dum...? Efter alla år i det här företaget med olika chefer, obefintliga anställningsrutiner, oförberedda lönesamtal, oskrivna papper etc etc i all oändlighet. Men den här chefen är ju inte sån...! Aldrig att jag skulle tro att hon gör en sån sak med flit. Sänker den överenskomna lönen med 500 spänn alltså. Men nu står det så på lönebeskedet. Suck. Förhoppningsvis (och troligen) har det bara blivit ett misstag. Hoppas jag. I morgon har jag semester!!! Tralala. Måste jobba lite in i det sista ikväll, men sedan ska jag vara ledig! Smygjobbar lite på fredag men är ledig ändå. Ska bli så skönt! I m...

Yupp. Jag flöt upp till Stockholm. Inte flög. Kollade trafikinformationen vid 4.30-tiden och jagade upp F, precis som det var tänkt. Tåget blev nån halvtimma försenat, men det var helt OK. Det där jag skulle stanna för på kvällen blev inte av, men det gick att lura ut några nuvarande och dåvarande kollegor på lite bira i alla fall. Men gosh, var jag trött när jag kom hem, även denna gång lite försenat. Och F bestämde sig för att försöka hämta mig två ggr... Och bilen bor fortfarande på bilverkstan. Resten av veckan är jag fullständigt billös... Jobbigt men skönt samtidigt. Ibland är det bekvämt att vara offer för omständigheterna. (Heter det så? Det blir så fel när jag läser det högt. Offer efter? Nä. Offer pga? Nä. Offer för? Eh?)

Som mina omtänksamma grannar har insett för länge sen, slipper jag nog åksjukan på tåget den här gången. Om det inte (som min kollega i 08-land sa nyss) står en gubbe med pyjamas, mantel och S på magen och håller upp rälsen där i Alingsås-trakten förstås... Tänkte boka ett flyg, men det blev så illa dyrt och efter lite resonemang med kollegan kom vi fram till att ett telefonmöte är ett billigt surrogat. Men jag vet inte om jag ska ge mig riktigt än. Det går ju att kliva upp vid 4-snåret i morgon och kolla läget på SJ's driftstinformationssida. Det KAN ju gå ett tåg på ett av spåren...Och sen kan jag jaga upp F för körning till centralen. För nån bil har jag ju inte än... Sicken cliffhanger va?

Stångad av ett formbröd ...eller var det fångad av en stormvind...? Idag har jag inte varit utanför ytterdörren en enda gång. Nersjunken i soffan med bluetooth-headsetet i örat har jag bara solat mig i strålglansen från laptopskärmens sken. Och med det andra örat har jag lyssnat på vindens vinanden. På nåt sätt känns det att det inte kan vara nyttigt i längden. På nåt sätt känns det att det inte är särskilt svårt att gå in i nån form av "knäppression". Inte för att jag gör det efter en dag eller två, men ett helt liv instängd i ensamheten är inte vad människan är skapt för, tror jag. Jag har suttit här och känt frustrationen krypa i kroppen, både hos mig själv och andra. Det finns vissa beslut som måste tas på jobbet, och de som borde ta ansvaret kastar runt det jobbiga mellan sig som om de kastade gris med en nyfriterad vårrulle. Omöjlig att ta i. Het och hal. Blir så trött. Och nu är jag tillbaka i soffan. Tur att det bär till huvudstaden i morgon, så att jag kommer ut. En ...

Det kanske är rätt smart att inte blogga för ofta? När väntan på ett nytt inlägg blir för svår, kliver mina dolda läsare fram ur vrårna... Kul att du är där Magnus G, t ex! Hoppas att ni har det bra i 018-land! Och nej, inte singel här inte. Tänker inte bli det heller. Tänk att det kan bli så felförstått. Tänk att inte alla tänker precis som jag...! ;) Då är väl en liten resumé på sin plats antar jag. Sen sist har bilen stått på verkstan i princip hela tiden. 10 papp har ev sjunkit till 5-6000. Vet inte exakt varför men det KAN ha att göra med att F's bil har befunnit sig på samma verkstad ggr flera pga att de gjort en rad tabbar. Vet inte om det är så men det KAN vara så... Att bo här ute på vischan utan bil är lite speciellt. Visst, det går väl en buss nån gång i timman, men då hinner man väl knappt fram till kontoret innan dagen är slut. Sa en bekväm en. Så jag har mest suttit hemma i soffan och jobbat. Och ibland har F och Grannika fått agera chaufför. Nu är julen snart här oc...

Satans vad svårt det är att skriva OM nåt som man tyckte att man fick ihop rätt OK. Det försvann naturligtvis när jag skulle publicera. Det har hänt förr, men jag har ändå inte fått in i skallen att jag ska markera och kopiera allt innan jag publicerar. Nå. Jag vill ha ett konto för oförutsedda inkomster! Där det då och då, oförutsett, hamnar lite pengar. Men nä. Det har jag aldrig hört talas om. Däremot dessa plötsliga utgifter som tycks hopas till stora pengastaplar. De är helt normala. Det är väl därför jag sitter här och känner mig nästan singel-deppig igen. TV, soffa, öl, chips och "synd-om-tyck". 10000! Kan billagningen kosta. Som alltid ska mina bilar läcka allt möjligt och detta kan alltså kosta 10 papp! Plus skorstensplåtslageri. Och julklappar. Och självrisken efter inbrotten. Och allt annat. Vad skulle det vara bra för? Gör mig rik, nån! Kan jag inte bli smal och snygg, så kan jag väl åtminstone bli rik?

...hette en bok som jag hade när jag var liten. Den var som en bok om Mamma Mu innan Mamma Mu fanns. Om en kossa som kunde göra vad som helst, bara hon ville. Nu känner jag mig som det där förstadiet till kossa. Jag kunde! Lilla jag tyckte att jag var värd mer och sa nej till lönebudet. Och det gav utdelning! Ha! Nu är vi överens, jag och chefen. Men inte för ett tag sedan... Har pratat engelska idag. Vadå? Inget märkvärdigt? Nä, kanske inte. Men om man inte pratat på ett par år och ska göra nåt slags reklam för avdelningen när högste chefan lyssnar, så är det märkvärdigt. Jag har ju inga ord! Som om ordförrådet liksom sinar, om man inte använder orden. Stod som ett fån flera ggr och fick inte ur mig ett dyft. Men kollegan sa att det var OK. Så det får det väl vara då. Ska ju sluta vara så stygg mot mig själv. Var tvungen att rådfråga grannarna om hur man ska göra i vissa lägen... Fick bra svar, tror jag. Så får det nog bli. Snart är det jul.

Strunt i moralen. Nu bloggar jag på jobbet. Telefonen är tyst och mailen kommer i långsam takt. Lugnet före stormen? I dessa lägen känner jag alltid att det är en massa saker jag säkert borde göra, som jag missar. Men jag orkar inte tänka på det. Festen i lördags var kanon. Vissa deltagare också. Men inga skandaler, vad jag vet. Superkul. Och kvällen/natten avslutades med en liten special. Också kul... Tror att jag snart åker hem och gottar mig åt allt som är kul. Tvättkorgen, kattbajset, toarengöringen och det... ;-)

Bloggtorka. Har inte retat upp mig över något särskilt. Har inte upplevt något extra. Förutom skottarna i Nordstan kanske. De stämde säckpiporna. Innan dess var det tur att jag inte tog min egen bil. Tyckte väl att ena hjulet krånglade när jag bytte till vintervarianten igår. När bilen lyfts upp en extra gång idag, visade det sig att sommarhjulet inte velat släppa taget riktigt...En grej satt kvar. - Som sagt. Tur att jag inte gav mig ut på en wobbel-tur. I morrn är det fredag. Gött.

Jamen jomen tjosan hur länge sen kan det vara...? Tur att det inte heter dagbok längre, detta egotrippskrivarfenomen. Sen sist har det varit Halloween, Skövde, fars dag och jobb, jobb, jobb. Halloween: den blodiga syrrans kläder färgade allt annat rosa. Klorin... Skövde var fantastiskt roligt. Jag som är en sån trögroad tråkmåns skrattade ordentligt. Från magen. Så tårarna rann. I 93 minuter. Åt Sauk och Bergqvist ensamma på en scen tillsammans med två rosa pinnstolar. Gubbsen iklädda klänning, peruk, sandaletter och knäskydd. Grymt roligt. Fars dag gick fort. Far fick öl. Och dagen innan kom överraskningen. Brorsan ska gifta sig. Minsann... I april. Och jag tog helt enkelt för givet att vi kommer att bli bjudna. Bröllop är kul. Undrar om jag ska hålla tal? Bara för sakens skull. Lillebror uppskattar INTE uppstyltade tillställningar enligt etikett- och traditionsboken... Och annars, som sagt, jobb. Förra veckan satt axlarna vid örsnibbarna och det mesta kändes övermäktigt. Den här veck...

OK. Har jag trasslat in mig nu? Har jag levt tvärt emot det jag lär? Har jag öst ur mig åsikter som ingen har bett om? Har jag riskerat min vänskap med andra, och kanske andras vänskap sinsemellan? - Nä. Tycker inte det. Det finns en skillnad. Jag har en filosofisk (?) idé om ärlighet (som jag egentligen kan utvidga mer) som jag står för generellt. Det handlar väl mer om en ståndpunkt som jag har kommit fram till, än om att jag vill pracka på någon "sanningen". Det är MIN tanke om hur man bör förhålla sig till sanningen, men bara min. Det kanske är läge att flumma lite till? Kanske ska pracka på omgivningen fler oombedda predikningar? Det kanske är läge att dra fram min grundideologi, som jag formade i 12-årsåldern, och som jag faktiskt plockar fram ibland och vänder lite på. Och som alltid, fortfarande, visar sig stämma. Den är måhända cynisk. Men ofta är cynismen liktydig med realismen. I mina ögon. Och den tanken kanske gör mig ännu mer cynisk. Och så snurrar det på och se...

Just det ja. Jag har alldeles glömt att skriva om Stefan. Stefan som är halt. Katten Stefan alltså. F har varit arg för oss båda och gjort oss till ovälkomna kunder hos veterinärföretaget som jag ska namedroppa strax. Men jag är också arg. Jag jobbar ju dessutom nästan i branschen! Jädra typer. Såhär var det alltså. Stefan kom hem efter att ha varit borta i ca 1,5 dygn (vilket inte är ovanligt) haltande. Han var lerig och hoppade på tre ben. Grannsonen V hade ringt på och påpekat detta för F (jag var väl på jobbet...). Detta var på F's födelsedag. Vi möttes i stan och åkte tillsammans till Smådjursakuten i Göteborg. De enda (förutom Blå Stjärnan, som jag inte gillar) som tar emot sådär akut och när som helst.. Verkade jättetrevligt. Fräscha lokaler, trevligt bemötande, snabbt omhändertagandet. Perfekt. Veterinären (som jag tror är själva chefen) gjorde en klinisk undersökning och konstaterade att Stefans ben inte var brutet men förlamat i de yttre delarna. Han ville att Stefan skul...

Några vanliga foton för en gångs skull kanske? Behöver väl inte bara skriva om hur arg jag är och hur mycket jag jobbar. Familjen har ju fått tillökning i form av en ny kamera och idag fick den ett nytt objektiv. Det är ju kul...(men jag tyckte att det var ett onödigt inköp just idag). Det blir mest katter, men det är väl inte det sämsta. Längst ner några gröna tomater... Nu är det nog för sent för rodnad på dem ändå. De får väl bli stekta istället.

05.10 låste jag ytterdörren i morse och satte mig i bilen. När jag kom in till garaget vid jobbet trodde jag att jag blivit inlåst i garaget. "Jahapp. Ska man sitta här tills någon kollega kommer då...?" Testade bilutfartsdosan istället för dörren och se - den funkade. Tog sats och kutade upp för backen och hann ut genom garageporten innan den ramlade ner. Sen var det Sthlm tur och retur. Lite mosig i skallen blir man. Whatever. Blev så förbannad förut igen. Å en nära väns vägnar. Vissa människor har missförstått det där med ärlighet. De tror att de kan hävda sin rätt till självupphöjande genom att hänvisa till sin ärlighet. De tycker en massa saker om personer och företeelser som ingen har bett dem tycka nåt om ö h t. Och dessutom måste de - högt och tydligt och gärna med en större eller mindre supporterskara - TALA OM DET FÖR ALLA! Om man ska köra med "jamen-jag-är-ju-bara-ärlig", måste man kunna hantera ärligheten åt andra hållet också. Och om man är en person so...

Men tjossan. Satt och funderade på hur bråttom eller inte-bråttom jag har till jobbet i morgon och att jag skulle fixa "knoddans" gympapåse i morgon och att jag borde jobbat hemma idag och det och det och ditt och datt...när jag vips kommer underfund med att jag ska till Stockholm! Uååååh hej! Sicken fart! Och sicken gräslig tid jag måste kliva ur sängen i morrn. Och ska barnet klara sig med gympagrejer och att hinna i tid? Ja, såklart. Men jag är inte bara matte till diverse katter och gnagare, jag är hönsmamma också. Jobbigt med såna där plötsliga mentala omkast. Det där vredet jag har i skallen är tröghanterat. Först ska jag inse fakta. Sen ska jag släppa den första inställningen. Därefter ställer jag sakta in mig mot den nya inriktningen. Och sen måste det ageras. Är det det där som kallas "omtanke"?

Det är mycket djur här. En halt katt, en kattmamma, en grå kattunge, en svart kattunge, en trött katt, en kanin, ett marsvin...och såklart en och annan fluga, spindel och vissa andra former av kryp. Vi pratar mer om och med djuren än om och med varann. Det är sandlådor som ska tömmas, burar som ska rensas, klor som ska klippas och kattnackar som ska nosas på. Hela tiden. Har vi alla de här djuren för att ha nån att fokusera på istället för varandra? Eller är det en "livsstil"? Jag vill ju gärna tro det senare. Och jag skulle egentligen vilja göra livsstilen tydligare. Mer liv nära livet. Mer "äkta" liv. Mmm, visst, jag ser att det handlar om en helt ordinär "midlife crisis" men det betyder ju bara att jag är som många andra. Jag vill också hinna få ut det mesta av det som är kvar. Jag vill också att vardagen ska vara meningsfull och viktig. Jag vill inte heller tänka tanken att jag skulle ångra allt jag inte gjort när det är för sent. Men det är inte göran...

Visst ja. Tåget. Det tar fyra timmar att åka tåg utan byte, mellan Göteborg och Köpenhamn. Långtråkigt, stannar överallt, ingen bistro. Det tar lika lång tid att åka åt andra hållet, men idag kunde vi lägga till tyst avdelning. Alltså. Inte en såndär lite tröttsam mobilfri avdelning utan en TYST! En kinkig tant kom fram (bak) till oss efter 5 minuter och berättade (med tydlig pantomim) att detta var en TYST avdelning. Här får man inte PRATA...! - VA? Vi satt fem stycken i en liten klump och bubblade av intryck (och en aning trötthet) men vi fick inte prata... Stolarna gick inte att justera. Min stora väska fick inte plats - det kändes som att de straffade mig för att jag hade en stor väska. Ursäkta - men jag har varit borta i fem dagar. Är det jobbigt och onödigt att man har packning med sig på tåg? När vi kom till Varberg annonserade högtalarrösten att det fanns en servering. I bakre tågsetet... Vi satt nån meter bakom lokföraren (som nu satt i andra ändan av tåget). Och han brukar in...

Återkommen från grannlandet. Det heter incitamentsresa, men frågan är vems incitament vi pratar om. Visst - självklart är jag fantastiskt tacksam och nöjd över en gratis resa och tonvis med god mat - men vi har suttit i konferensrum och "kursat" varenda dag. Kanske var det egentligen ledningens incitament att få korvstoppa oss med företagskultur och service-kunskap. Totalt har vi väl haft ca 6 timmar ledig tid för shopping och sightseeing. På fem dagar... Lite grann kändes det som att vi lika gärna kunde ha suttit på huvudkontoret i Gbg. Eller t o m i Skövde...! Men nu var vi alltså i Köpenhamn. Och visst - vi drack ju öl såklart. Och dansade t o m. En av killarna blev anklagad för att knarka när han hade varit för länge på dass. Det är man inte riktigt van vid som godtrogen svensk lantis. I fredags fick vi förresten världens godaste mat. Om man inte är vegetarian. Fasan till förrätt, vildsvin till huvudrätt och lakrits-brylé till efterrätt. Och perfekt anpassade viner (bl a ...